Solen på gott och ont

Nu är vi åter hemma och kan i lugn och ro se tillbaka på en femdagars resa med husbilen till Öland. Även om vi hade en del regnskurar att dras med, så var vädret helt OK för ändamålet naturstudier och fågelskådning. Blomsterprakten var dock något eftersatt efter de senaste tidens kyliga väder och floran av orkidéer var heller inte riktigt på topp, men dock bättre än i fjol. Desto rikligare var istället fågellivet och vid vårt 'basläger' hade vi två gökar som närmaste grannar under en stor del av tiden och gravänder fanns också på plats från och till. Sedan fanns naturligtvis hela den ordinarie uppsättningen av småfåglar, alla med bråda dagar nu i bosättningstiden. På andra ställen fick vi uppleva en del intressanta saker, som att t ex på nära håll kunna iaktta en oblyg och ivrigt sjungande näktergal, något som vi anser vara mycket ovanligt. Resan genom Götaland förlöpte för övrigt som planerat utan några speciella inslag. Det räcker nu på våren med att, på små och lågtrafikerade vägar, kunna glida genom naturen och njuta av vårens färger.

Medan vi njuter av vårens återvändande sol, är det emellertid andra som inte har det lika bekvämt. I den lilla byn Araras i Brasilien har ett 40-tal av byns ca 800 invånare drabbats av en mycket sällsynt hudsjukdom kallad xeroderma pigmentosum, XP. Symptomen består i en mutering av DNA:ts reparationssystem, som gör att de drabbade inte längre kan läka skador från ultraviolett ljus i huden och därför drabbas av allvarliga hudtumörer. I sämsta fall är de drabbade att för all tid tvungna att undvika allt direkt solljus. Situationen blir med tiden ohållbar med bieffekter som dövhet, spasmer, dålig koordineringsförmåga och andra neurologiska sjukdomar, samt ibland allvarliga ögonsjukdomar och blindhet. Experter tror att ansamlingen till den aktuella byn hänger samman med genetiska anlag hos byns ursprungsbefolkning förstärkt genom inavel i befolkningen.
För vår del i den bleka Norden är naturligtvis risken att drabbas av malignt melanom ett elände när man helst vill vara så mycket som möjligt i solen, men verkar ändå hanterbar jämfört med vad andra tycks få stå ut med. Låt oss därför hoppas att vetenskapen hittar något sätt att hjälpa våra olycksbröder och -systrar i deras miserabla situation under ekvatorn.