Osäker ålderdom

Under de två senaste dagarna är det främst tre saker som fyllt vår tid. En mindre del har gått åt till fortsatt källarstädning. En något större del har vi använt till att förbereda husbilen för kommande resor. Själv har jag gjort motorservice och oljebyte, medan hustrun flyttat in i bodelen det som behövs för ett fungerande campingboende. Utöver detta har vårsalongen på Club Artis krävt vår tid båda dagarna, först igår för hängning av utställningen och sedan idag för ett pass som guider under utställningen. Vid vår tur till stan idag passade vi också på att göra ett besök vid den pågående internationella matmarknaden där ett 10-tal länder demonstrerade sina kulinariska frestelser.

Några större frestelser har det, som det nu visat sig, inte varit att välja fonder för sitt premiepensionssparande. I genomsnitt har de, som avstått från egna val, fått en klart bättre avkastning och därmed ett gynnsammare pensionsläge än de som gjort sig besväret att välja. Den statliga 7:e AP-fonden, där ickeväljarnas pengar samlas, har haft en genomsnittlig värdeutveckling med 6,2 procent per år medan genomsnittet för egna pensionsval är 4,8 procent. En viktig orsak till detta är AP-fondens låga avgifter.
Nu bör det i anständighetens namn sägas att bland de valda fonderna finns hela skalan från exceptionell tillväxt till ren bankrutt. Generellt gäller däremot att förvaltarna skamlöst berikar sig på spararnas bekostnad och särskilt osmakliga är de fall där man tagit saftiga avgifter trots urusla placeringar som i flera fall slutat med värdeminskning i fonden istället för tillväxt. Här finns det gott om utrymme för tuffare regler som tvingar fondförvaltarna till strikt ekonomiskt ansvar t. ex. genom en mycket låg fast grundavgift för förvaltningen kopplad till ett incitamentsavtal som direkt följer fondens utveckling såväl uppåt som nedåt. Det borde rimligen dämpa riskbenägenheten och ge en långsiktigt stabilare utveckling av hela fondsystemet.