Tandlös kriminalvård!?

Gårdagen inledde vi med en tur till östra köpcentret för fortsatta inköp inför påskfirandet. Jag åkte därefter själv till västra sidan av stan för inköp av trädgårdsgödsel. Sedan hann jag, innan regn och blåst drev mig inomhus, med att ordna en liten plantering där det tidigare stod en jättebjörk. Jag hann också med att sprida den inköpta gödningen innan regnet började omsätta den till nyttig näring för växtligheten.
Idag hade väderleken avsevärt förbättrats och vi bestämde oss för en liten vårutflykt runt en del av Mälaren. Vi åkte via Strängnäs till Mariefred där vi gick en promenad i den vackra Hjortparken och där fick återse en flock på ca 100 dovhjortar. Tyvärr fick vi också se ruinerna av Grafikens Hus, som förstördes i en eldsvåda för några veckor sedan - en ren katastrof för den grafiska konsten. Hemresan gick sedan via Eskilstuna och Kvicksund.

Idag kunde vi läsa i bladet att Lars Ferm, bördig från hustruns uppväxtstad Avesta och då hette Svartenbrandt, ännu en gång släppts ut från fängelset. Hans anses vara en av landets mest förhärdade brottslingar och har tillbringat 40 år av sitt 68-åriga liv i olika typer av kriminalvårdens korrigeringsanstalter. Den nu avslutade voltan var följden av ett rån han gjorde 2009 på Swedbank i Säter tillsammans med en 'kollega'. En annan större insats dessförinnan var ett rån mot Statoil i Borlängen, som han passade på att göra under en permission från rättspsyken i Säter. Hela meritlistan är naturligtvis betydligt mer omfattande än ovan nämnda och handlar mest om rån och andra våldsrelaterade insatser.
Denne  man är ett levande exempel på att kriminalvården ibland måste nyanseras en del, alla går inte att göra till 'goda människor'. Sedan filosofin om kriminalvårdens humanisering etablerades på 1960-talet har tonvikten i samhällets reaktion på kriminalitet flyttats från straff till vård. Detta avsteg från Bibelns "digsjälver till straff och androm till varnagel" har inneburit dels en mildare behandling av brottslingen, dels en minskad uppmärksamhet för brottsoffret. Tyvärr har det även tillfört brottsligheten en möjlighet till 'utbildning och erfarenhetsutbyte' i fel riktning. Det borde vara dags att i någon mån revidera de sätt vi kan ta hand om individer som inte klarar att leva efter samhällets etablerade normer, inte minst inför den utveckling som organiserad kriminalitet nu tagit i Sverige.