Alltför stark ekonomi?

Nu har vi fått acceptera några dagar med sämre väder som gjort att vi mest hållit oss inomhus, men idag på eftermiddagen återkom solen. Vi har ändå fått ett par långpromenader i närområdet och alldeles nyss gav sig hustrun dessutom iväg till en butik i närheten för några smärre inköp. Jag har jobbat vidare en del på skyltstället till målarklubben och igår producerade hustrun två sorters kaffebröd. För övrigt har vi mest varit upptagna med våra respektive standardsysslor - släktforskning och Wikipedia.

Nu har våra politiska representanter i regering och riksdag avslöjat sina ekonomiska avsikter i vårbudgeten. Finansministern överraskade, kanske inte helt oväntat, med en riktigt optimistisk prognos över tillväxten i den svenska ekonomin de närmast åren. Samtidigt underströk han vikten av att nu börja 'spara i ladorna' för att vara väl förberedd för att möta den nästa ekonomiska kris som man har att räkna med enligt principen om konjunkturcykler. Kvintessensen av detta blir stopp för vidare skattesänkningar och varje reform finansierad "krona för krona". Det hjälper inte att arbetslösheten bedöms sjunka endast långsamt de närmaste åren. Istället blir det skattehöjningar och det blir mest drinkare, rökare, snusare och bilägare som ska stå för fiolerna, men också slopat avdrag för pensionssparande.
Statsfinanserna och den svenska kronan är så starka att det f n råder deflation i landet och flera ekonomer efterlyser sänkt styrränta, något som riksbanksstyrelsen dock inte lät sig skrämmas av vid räntemötet i förrgår. Skälet är främst hushållens alltför snabbt ökande skuldsättning.
I S-partiets skuggbudget spär man på med 22 extra miljarder i skattehöjningar, utöver de som Alliansregeringen föreslår. Här handlar det mest om höjd 'värnskatt', minskade RUT-avdrag och miljöskatter, men också återställd restaurangmoms och höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar.
Föga överraskande ledde debatten i riksdagen till sedvanliga beskyllningar från båda håll om överbud och oansvarigt hos motståndaren. Vi väljare kan nog tycka att det är ömsom vin och ömsom vatten och att det i slutändan  inte blir någon syn- eller kännbar skillnad beroende på vem som sitter vid makten. Viktigare är att väljarna tydligt kan ge en signal om att vi behöver en majoritetsregering för att eliminera risken för en vågmästarroll för SD-partiet den kommande mandatperioden.