Ömsom vin, ömsom vatten i OS

Veckohelgen passerade med samma trista väderlek som varit i snart två veckor. Nu är snön borta och bäckarna genom staden har övergått till vårflod. Dessvärre är det väl ännu risk för några bakslag - lärkan har ännu inte kommit och sedan ska den 'snöa ner' tre gånger innan vi kan räkna med vår på allvar, allt enligt den gamla Bondepraktikan.
I lördags tog vi trots vädret en långpromenad i de norra stadsdelarna, men igår höll vi oss inomhus. Då fick vi istället ett trevligt besök av vår dotterdotter och hennes pappa. Det gav en stunds givande samvaro, som borde förekomma mycket oftare. Men alla har mycket att stå i och ibland missar man hur snabbt tiden flyter förbi oss.
Idag var det åter dags för ett målarpass där jag fortsatte på ett redan pågående fågelmotiv, medan hustrun började på en ny akvarell med ett sensuellt landskapsmotiv.

Från stora världen flyter nu rapporterna in från de pågående Olympiska spelen och nu är det mera sport och mindre socialt gnäll. Då vi är i lycklig avsaknad av den reklambelastade kanalen TV3, så får vi nyhetsflödet via radion och det räcker gott. För svensk del har resultaten pendlat mellan dur och moll. Än så länge har utbytet blivit en manlig och en kvinnlig silvermedalj från längdskidåkning. På flera andra håll har våra atleter emellertid intagit en betydligt mera undanskymd tillvaro. Inom skidskyttet verkar t. ex. lågkonjunkturen ha timats in med stor precision till just dessa tävlingar. De manliga deltagarna är långt bak i kön när de närmar sig målet och kvinnorna har inte ens kvalificerat sig till att delta överhuvud taget. Vad är det som har hänt med denna vår, för bara något år sedan, verkliga paradgren. Men det är bara att svälja förtreten och komma ihåg att fortfarande återstår 90 procent av spelen och hoppas på bättre tider - svenskarna brukar ju vara sega i starten. De som tror sig veta har tippat 10 - 12 svenska medaljer vara fem guld, så än är det för tidigt att kasta in handduken!