Det knakar i regeringsfogarna

Gårdagen fick jag börja tidigt med att lämna bilen till verkstad för översyn av krånglande dörrlås. Efter en morgonpromenad tillbaka hem höll jag mig inomhus under dagen, medan hustrun tog en promenad själv under eftermiddagen.
Efter den här vinterns rikligaste snöfall hittills (ca 1 dm nysnö) under natten fick jag idag, efter att ha bakat en omgång frallor, ta itu med snöröjning. Sedan hann vi också med en promenad i närområdet under eftermiddagen i mulet och disigt väder - alltså den minst trevliga formen av vinterväder.

Särskilt trevligt är det inte heller för C-partiet när de mitt under sin pågående kommunalpolitiska samling fick veta av en opinionsmätning att väljarstödet nu är nere i 3,1 procent - det lägsta sedan mätningarna började för 35 år sedan. Förra bottennoteringen med 3,2 procent inträffade för knappt ett år sedan och en liknande stod Lennart Daléus för hösten 2000. Hittills har partiet trots allt varje gång lyckats ta sig över riksdagsspärren när det varit skarpt läge, men hur länge går detta. Det är allt flera som frågar sig om C-partiet alls behövs och frågan är onekligen berättigad. Historiskt sett har partiet aldrig varit riktigt att lita på, då man, trots en förhållandevis konservativ prägel, från tid till annan slunkit in i vänsterfållan. När de nu dessutom tänker gå till val under devisen 'Närodlad politik' kan man ana att paniken är nära.
Ur Alliansens synpunkt förbättras inte läget av att KD befinner sig på samma usla nivå i väljarstödet. Den uppförsbacke som borgarna har framför sig fram till valet i höst verkar både lång och brant. Med dagens siffror räcker det inte ens till med ett helhjärtat stöd från Sverigedemokraterna, vilket man dessutom inte är intresserad av. Det ska bli intressant att se hur härföraren Reinfeldt tänker leda styrkorna den här gången, oddsen ser just nu inte så bra ut!