Om att tänka innan man talar

Med en inte helt oväntad övergång i väderleken till mera höstlikt väder har vi hållit oss mest här hemmavid. Vi tog dock en promenad till stormarknaden för några inköp igår och idag tog jag en cykeltur till stan för ett styrelsemöte i Club Artis. Där var det som vanligt 'god diskussionslust' men vi kom åtminstone fram till några beslut som syftar till förbättringar och förnyelse av både lokaler och verksamhet. Sedan återstår förstås att förverkliga ambitionerna, men det får väl ta den tid som krävs för människor i pensionsåldern.

I andra situationer  kan det istället gå en aning för snabbt och dåligt genomtänkt, som t ex i den ledningskris som Uppsala universitet genomlidit det senaste halvåret. Tre vicerektorer vände sig till utbildningsdepartementet med kritik mot universitetsrektorn med krav på dennas avgång - en kritik som tydligen var alltför dåligt formulerad och som enligt förre universitetskanslern var abstrakt och oprecis.  Det hela slutade med att konsistoriet avslog deras krav och med stor majoritet uttryckte sitt förtroende för rektorn. I logikens namn såg därför de tre vicerektorerna nu sig tvingade att själva avgå istället.
En springande punkt var den brist på omdöme som vicerektorerna visat genom att i första hand vända sig till utbildningsdepartementet istället för att försöka lösa konflikten internt med rektorn och universitetets styrelse. De visar därmed också prov på dålig självinsikt genom att fara ut med halvkvädna visor med undermåliga argument utan tillräcklig förankring hos de som har sista ordet i processen. Det hela kokar då till sist ner till en kanske välbehövlig självsanering av organisationen när bråkstakarna tvingas 'ta sin Mats ur skolan'. Visst ska man kunna kritisera sin chef, men då är det lämpligt att rejält på fötterna innan man går till verket!