Framtid på gott och ont

Nu har vi hållit oss här hemmavid tre dagar till, huvudsakligen i stekhett väder, som dock avbröts idag på eftermiddagen av en front med regnskurar och väsentligt lägre temperatur. I förrgår kväll försökte det också regna, men ytfuktigheten efter de dropparna försvann som en junilöning under semestern.
Igår hade det uppstått brist i brödförrådet och bakning krävdes trots värmen. Det blev danskt grovbröd och kanelbullar för hustruns del medan jag producerade en omgång frallor, så nu klarar det sig ett tag igen. På eftermiddagen fick vi sedan besök av yngsta dottern och hennes dotter för en liten uppvaktning i all enkelhet på min födelsedag. Det är alltid trevligt att umgås med yngre generationer.

När man nu lagt ännu ett år till handlingarna känns det rätt att göra en liten sammanfattning av året som gått. Nummer ett: Vi har båda fått vara vid god hälsa, möjligen med undantag för sådana småkrämpor som uppenbarar sig med ålderns rätt. Nummer två: Vi har ekonomin i balans trots att den ivrigt kritiserade s k pensionärsskatten gnager på  våra pekuniära rättigheter. Debattens dilemma är emellertid att dessa kritiker inte förstått att jobbskatteavdragen är kopplade till jobbet och inte till avlöningen. Nummer tre: Vi har fått leva ännu ett år i fred och frihet i vårt land, trots att Sverige numera är så gott som helt i avsaknad av ett militärt försvar. Man kan ju fråga sig om vi under de senaste 25 åren pytsat ut 40 miljarder kronor varje år helt i onödan!? Men det mesta av pengarna har ju i alla fall skapat sysselsättning inom landet.
Blickar man ut i världen försvinner den sörgårdsidylliska bilden snabbt. Etniska eller religiösa konflikter tillhör ordningen för dagen på många håll och sämst ställt är det inom de muslimska områdena. Med stor befolkningstillväxt och brister i politisk och ekonomisk ledning ser framtiden inte vidare ljus ut för dessa människor. Ett ökande antal människor reser också allt större krav på försörjningen med mat och vatten, vilket per definition efter hand kommer att leda till ökande flyktingströmmar och som följd av detta nya konflikter mellan människor.
När man sedan lägger nya stenar på bördan genom att inte kunna börja motverka de pågående klimatförändringarna, som ytterligare kommer att begränsa människors möjlighet till försörjning och boende, så målas bilden av framtiden i en ytterligare dyster färgnyans.
Låt oss hoppas att nya tekniska landsvinningar kan hindra, eller åtminstone fördröja denna utveckling. Men då måste den s k miljörörelsen skifta fokus och bidra till bästa utformning av nya lösningar och avsluta sina nostalgiska drömmar om ideal från förgången och oåtervinnerlig tid.