Hopp om ett bättre år

I starten av det nya året gjorde vintern på nytt ett halvhjärtat försök att etablera sig. Men den regnblandade snön som kom igår har nu redan regnat bort, så det gick inte den här gången heller, och på sina håll har sälgen börjat att blomma. Ur led är tiden!
På nyårsafton var det soligt väder och då gjorde vi en utflykt ner mot Mälaren väster om staden, där vi tog en lång promenad i den lite frostnupet vackra naturen. Igår fick vi nöja oss med en lite kortare promenad i närområdet. Av flera olika skäl blev vår samlade motionssträcka under förra året allt för liten och nu har vi lovat oss själva att försöka bättra på detta, men dagens regnväder ser ju redan ut att sätta käppar i det hjulet.

Nyårsfirandet i gemen sägs på många håll ha varit stökigt och en eller annan har fått sätta livet till eller blivit lemlästad. Här i vår stad var det emellertid ovanligt lugnt och raketskjutningen genomfördes på ett förhållandevis diciplinerat sätt.
Diciplin förväntas också av Nordkoreas medborgare när de nu genom officiella nyhetsmedier beordras att "som mänskliga sköldar försvara sin ledare Kim Jong-Un till döden och ge honom sin fulla tillit". Man tillråds också att "följa det stora partiet i evighet" och tröstar med att den förre ledarens "plan för att nå välstånd nu kommer att bära full, glänsande frukt".
Även om livsmedelsbristen erkänns som "en brinnande fråga" är det uppenbart att några konkreta åtgärder, för att motverka landets ständigt sjunkande BNP, inte är att förvänta från den nya ledningen, som efterlyser 'ansträngningar' för att lösa livsmedelskrisen och utveckla industrin.
På något sätt känns det overkligt att det nordkoreanska folkets misär tillåts fortsätta år efter år i vår tid. Deras levnadsförhållande är jämförbara med vad vi hade i Sverige för 200 år sedan. Samtidigt håller regimen en av världens största arméer och har utvecklat kärnvapen, som ett värn för personkulten kring ledaren. Detta är dock ur olika perspektiv både förklarande och obegripligt!