Resor i söder och norr

Åter på hemmaplan kan vi se tillbaka på en härlig vecka i söder. Det var bara sista resdagen från Bråviken och hit som "misslyckades" och regnet tog överhand. Detta går ändå att leva med när man ser till trädgårdens behov av vatten och jag kunde förnöjd notera att tilldelningen här blivit 35 mm hittills under veckan.
Måndagen tillbringade vi hos hustruns bror och svägerska, bland annat med en trevlig sightseeing i trakten av Ronneby, med besök i Brunnsparken och lunch på en gammal klassisk restaurang. Dagen därpå fortsatte vi resan mot Öland med en paus i det pitoreska, gamla fiskeläget Kristianopel med sina rötter i tiden för danskt herravälde över regionen. Vid stugan stannade vi en dag med bad både i sol och hav - värmen var nästan tropisk. Där fanns också förnämliga möjligheter att studera ett rikt fågelliv.
Hemresan gick sedan genom Småland och även nu försökte vi hitta nya vägar vi tidigare aldrig åkt och återigen träffade vi på intressanta miljöer som man aldrig får se när man far fram på de stora trafiklederna. Sista övernattning blev vid Säters färjeläge intill Kvarsebo, med en strålande utsikt över Bråviken.

När man ändå skriver om resor, går tankarna lätt till Botniabanan, som likt många andra "norrlandsprojekt" inte blir som man tänkt sig. Idag kunde vi få veta att trafik inte tillåts genom en tre kilometer lång tunnel på grund av för dålig vattentillgång för eventuellt behov av brandbekämpning. Tidigare har det varit problem med signalsystem eller störningar av fågelskydd eller alltför många arbetsskador etc etc.
Botniabanan har också blivit mycket dyrare än planerat men kommer ändå inte att leda till alla de positiva effekter för samhället som det var tänkt. Restiderna har blivit längre än planerat och det är för många tåg på omkringliggande banor, vilket påverkar godstrafiken negativt. Kostnaderna för att Botniabanans trafikupplägg ska fungera underskattades i planeringen – 11 miljarder kronor blev istället 26 miljarder, d v s 10 miljarder mera än Öresundsförbindelsen. Inte blir det bättre av att transportvolymen på den senare är minst tio gånger större. Det är tydligt att Norrland är och förblir ett sorgebarn med litet hopp för framtiden.