Rättighet och ansvar

Efter rejält regn större delen av dagen åkte vi till mataffären för att göra de sista inköpen inför morgondagens midsommarfirande. Medan hustrun fortsatte med förberedelserna för detta använde jag dagen för bearbetning av sommarens upplagrade digitalbilder - ett par dussin återstår dock fortfarande.
Igår var vi mest här hemma med vardagliga sysslor, men jag var till Åkesta ett par timmar för att delta i demonteringen av vårt ny-gamla teleskop. Efter moget övervägande har man tvingats konstatera, efter två års arbete med att försöka få igång "Sveriges största privatägda teleskop", att det blev en för svår uppgift för glada amatörer med brist på reservdelar. Ett par tusen mantimmar och ett antal tusenlappar går till spillo, men som en av mina tidigare kollegor brukade säga: det är aldrig försent att ge upp. Nu riktar vi istället in oss på att skaffa pengar till att bygga upp ett modernare teleskop i vår nya, fina observatoriekupol.
Dagen avslutade hustrun och jag med att fira hennes födelsedag med ett besök på en liten trevlig kebabrestaurang här i närheten.

Idag har rättsväsendet gjort en ny insats i försöken att tygla den parallella cybervärlden, som är en ständigt ökande del av människors tillvaro. Frågorna om vad man som anställd har rätt att göra på sociala medier blir bara fler och fler. En dom idag där Luleå tingsrätt slog fast att det var fel att sparka en rektor på grund av bilder på Facebook, kommer kanske att göra rättsläget klarare. Rektorn hade tidigare fått sparken för "lättklädda bilder" och medlemskap i olika grupper på Facebook. Domen idag var den tredje i Sverige som handlade om en anställds aktivitet i sociala medier, är skäl nog för uppsägning. Också i de andra två fallen, som rört bloggar, har tingsrätterna gått på arbetstagarens linje.
Detta är ett nytt exempel på hur en arbetstagares lojalitetsplikt mot arbetsgivaren står i konflikt med hans grundlagsenliga yttrandefrihet. Den senare har i sin tyngd av mänsklig rättighet ett juridiskt övertag men ställer samtidigt krav på ansvar och omdöme från den enskilde. I papparsbundna medier finns i allmänhet en ansvarig utgivare som axlar detta ansvar, vilket saknas i Internets sociala medier. Dessa mediers blixtsnabba utveckling ger dessutom liten chans för rättsvårdande instanser att hänga med i svängarna. Låt oss därför hoppas att alla som agerar på denna arena har förstånd att motverka en utveckling mot kaotisk anarki. Det finns redan tillräckligt med riskabla saker "på nätet".