Ond bråd död

I ett dimhöljt landskap kom idag det första riktiga vårregnet. Trots detta tog vi bilen för en tur till Surahammar för ett besök på Stenhuset. Månadens utställning med verk av Eva Blomdahl visade på en lång rad riktigt bra akvareller och oljor. På vägen dit såg vi årets första starar och igår hade bofinken kommit till vårt fågelbord här hemma. Igår höll vi oss för övrigt hemma så när som på en tur till östra köpcentret för att veckohandla.

De senaste dagarna har två svenskar, en i Afghanistan och en i Elfenbenskusten, fått offra sina liv för möjligheten att i FNs regi få hjälpa hårt drabbade människor ute i världen. Den senare hade oturen att komma ivägen för en förlupen kula i det pågående inbördeskriget. För den förstnämnde är orsaken mer komplicerad.
I ett anfall av uppretade afghaner mot en FN-anläggning dödades sju personer och anledningen var hämnd för en skymf från de kristna mot en av islams heligaste symboler. Demonstranterna protesterar mot den koranbränning som den ökände pastor Terry Jones anordnat för två veckor sedan i en liten kristen församling i Florida i USA. Afghanistans president Hamid Karzai uppmanade USAs kongress att fördöma koranbränningen som orsakat proteststormen. Men pastor Jones tycks obotfärdig. Nu ska han leda en anti-islamisk protest utanför USAs största moské den 22 april. Han hävdar att Koranen eggar till våld. Detta är ytterligare ett exempel på alla religioners svarta historia ända sedan kung Herodes lät döda alla gossebarn som fötts kring Betlehem i samband med Jesu födelse. I alla tider har den fiktiva nyttan med religionen orsakat konflikter med död och förintelse i släptåg.
I dagens upplysta samhälle borde det vara dags att sluta att tro och istället gå in för att veta vad som är riktigt. Hur många självmordsbombare till, med martyrskap för ögonen, ska världen behöva se innan klarsynen istället får råda över människornas handlande?