Längdskidans år

Lördagen fick jag börja med ett nytt besök i stan för utprovning av nya glasögon. Efter lunch åkte vi sedan till Surahammar för att beskåda månadens nyöppnade utställning på Stenhuset. Det var en både välgjord och intressant samling akrylmålningar som presenterades. Innan vi återvände till stan gick vi en långpromenad norrut från samhället i ett strålande vårvinterväder.
Idag gick hela förmiddagen åt till en av årets stora begivenheter, nämligen Vasaloppet. Nytt deltagarrekord var det i år med över 16 400 anmälda åkare. Det är speciellt två saker som imponerar. Dels är det ett nästan osannolikt skådespel i starten när folkmassan sätter sig i rörelse, dels är det prestationen att kunna åka skidor nio mil på fyra timmar. En snabb kalkyl ger mig beskedet att jag antagligen skulle få vissa problem med att klara en lika lång sträcka på cykel på samma tid. Man kan ju också undra hur lång tid det tog för dalkarlarna på 1500-talet när de åkte för att hämta hem Gustav Vasa. Redskapen såg ju lite annorlunda ut på den tiden, men vi som minns arméns fältskidor ("vita blixten") från 1950-talet kan i någon mån föreställa oss hur det kunde se ut.

Kombinationen av skidåkarnas framgångar i Vancouver och vinterns osannolika mängd snö har gjort att längdskidåkning har fått en nytändning som folksport i år. Det är ju trevligt, inte minst för sporthandlarna, som fått riktig högkonjunktur. Nu får vi bara hoppas att det inte är nästa års snö som redan kommit, för annars kommer väl intresset att dala igen. De senaste åren har det ju varit rullskidor på asfalt som varit det skidåkarna i stort sett kunnat räkna med. Vi håller tummarna för att vintrarna ska ha lagom snömängd i framtiden till glädje för både skidåkare och för dem som har snöröjning att sköta!