Amerikansk reslust

Fruntimmersveckan är här och med den traditionsenligt, ostadigt väder -hittills har den bjudit på 26 mm regn, men också en hel del sol mellan molnen. Vi har hållit oss på hemmaplan, men idag tog vi en promenad på morgonen och efter lunch åkte vi över till yngsta dotterns hus för tillsyn under deras semesterresa.
I motsats till de flesta semesterfirare, tror jag, är jag ganska tillfreds med väderleken med både värme och vatten. Växtligheten sjuder och gräsmattan är grön, vilket oftast inte är fallet i mitten av juli. I drivhuset växer det närmast explosionsartat och tomatplantorna är manshöga och fulla med klasar av blommor och kart. Vinrankan tar också plats och det ser ut att bli flera kilo druvor i år, redan andra året. Ogrässaneringen fortsätter också som planerat, även om jag kanske en aning har underskattat arbetet att handrensa en snart 50 år gammal gräsmatta, som fått växa mer eller mindre fritt i alla år. Vi får väl se om strategin håller hela vägen.

Igår var det 40 år sedan människor för första gången tog sina steg på Månen och jubileet har fått vederbörlig uppmärksamhet. Det var J F Kennedy som för snart 50 år sedan "beordrade" den insatsen i den rymdkapplöpning på pågick med dåvarande Sovjetunionen i det "kalla krigets" skugga. Nuvarande USA-presidenten vill inte vara sämre och har deklarerat att USA ska göra första besöket på planeten Mars senast år 2020. Jag är skeptisk! Det är en sak att ta en tripp till månen på några dagar, det är något helt annat att under 18 - 20 veckor försöka ta sig fram och åter till Mars. Vad är för övrigt syftet och nyttan med resan - projektet inkl alla förberedelser beräknas kosta 1000 miljarder kronor. Det borde finnas mer intelligenta sätt att använda de slantarna och vem har man att imponera på? Jag tycker att vi börjar med att kolonnisera Månen och sedan kan vi se om vi behöver ännu mera utrymme!