Gymnasiet i tiden

Nu har väderleken stabiliserat sig kring nollstrecket med frusen snömodd som främsta kännetecken - absolut inget väglag för cykeltransport åtminstone. Därför tog vi igår bilen in till stan för lite shoping och ett besök på bilioteket, annars var det mycket sport på TV även denna dag. Idag på eftermiddagen gjorde vi lite egen sportutövning med en långpromenad i trakten av Skultuna.

Tillsammans med all annan reklam fick vi idag en tidningsbilaga på temat gymnasieansökningar. Det fick mig osökt att tänka på hur detta såg ut för femtio år sedan. Då fick man verkligen bekänna färg för att komma med - ungefär var femte ungdom gick på den tiden vidare till gymnasiet och studentexamen. Det senare var dessutom en klar inträdesbiljett till den ljusare delen av samhället.
Idag är det annorlunda. Stadens tjugo (varav sju kommunala) gymnasier annonserar efter elever! Trots att alla idag, i princip, förväntas gå igenom en gymnasieutbildning, räcker inte elevmaterialet till att fylla upp alla utbildningar och skolornas lockrop blir därför ibland nästan patetiska:
- gymnasiet som lär eleverna att ta plats,
- förbereder eleverna för verkliga livet,
- chans till utlandspraktik,
- närheten till sportarenor ger drömläge,
- gymnasiet där eleverna påverkar,
- med näringslivet runt hörnet,
- mycket verklighet är skolans vardag,
- ridning på schemat,
osv osv.
Syftet med gymnasiet borde väl vara att ge ungdomar en utbildning av hög kvalitet som en bra grund för yrkeslivet baserad på hårt studiearbete under två till fyra år. Nu pekar ju skolornas argument mest på saker utanför skolan och ger sken av att studieresultat är något man får "på köpet". Istället borde de sökande få höra att "på vår skola kan du få en utbildning som ger dig störst chanser till ett bra jobb, om du själv vill"! Den uppfostrande delen i skolarbetet måste ta sikte på att det är på eleven själv det ankommer om resultatet ska bli bra - det som i vardagen normalt är fritidsaktiviteter kan man med fördel sköta på fritiden även under skoltiden!