Ingen fred i sikte

Det tråkiga vintervädret har fortsatt med grådisiga dagar och beckmörka nätter, som gör att 'vårtröttheten' börjat komma redan före jul. På vår promenad igår fick vi dock en speciell upplevelse då vi för en kort stund fick se solsken för första gången under december. Enda trösten är att man åtminstone slipper besvär med snö och halka.
I söndags fick vi besök av vår yngsta svärson och vår dotterdotter. Det var en riktigt trevlig träff med prat om både nytt och gammalt under ett par timmar. För övrigt har de vardagliga rutinerna rullat på utan några större avvikelser.

Även det politiska livet, såväl här hemma i Sverige som internationellt, fortsätter att präglas av en dysterhet som totalt tycks ha översvämmat massmedia. Det eviga tjatet i nyhetsutsändningarna om krig och kriminalitet har börjat att allt mera belasta människors tankar när alla positiva saker som trots allt finns tycks vara helt tabu att rapportera om. Man får också en känsla av att världens ledare drabbats av en kronisk osäkerhet om hur man ska vända utvecklingen till en bättre värld. Kraftigt bidragande till detta har varit, och är, den politiska doktrin som Donald Trump försöker införa. Genom ständiga utspel som oftast är både motsägelsefulla och orealistiska gör han andra ledare antingen avvaktande eller aggressiva. Ett resultat av detta har blivit en oreda i världshandeln som allt mer verkar leda till att världens ekonomiska centrum kommer att förläggas i Sydostasien. Trumps ambition att "Make America Great Again" tycks däremot just nu vara mera avlägsen än tidigare och har dessutom försvagat Europas ställning på världsmarknaden. Tyvärr är detta något som vi sannolikt får räkna även under Trumps återstående tre år som USA:s president. Fred, vare sig militär eller ekonomisk, uppnås inte genom hotelser utan kräver ömsesidig diplomati och den ser vi inte idag.