Oroväckande utveckling av svenskt debattklimat

Nu har vi under ett antal dagar haft en riktigt njutbar brittsommar och hösten har fortfarande inte haft sin första frostnatt. Hösten gör sig dock påtagligt påmmind genom den gulnande färgförändringen hos träd och buskar. Genom det fina vädret har vi också lyckats bra med våra motionspromenader. Vardagen har för det mesta rullat på som vanligt, men igår fick vi en påminnelse om beroendet vi fått av den digitaliserade världen. På grund av ett tekniskt avbrott var vi igår utan internet i fyra timmar och blev plötsligt utan både datorer och TV under tiden. På något sätt gav det en absurd känsla av isolering från omvärlden, men som vi naturligtvis enkelt kunde kompensera med sådana sysslor som man var hänvisad till 'förr i världen'. Det är ändå bra att bli påmind om de nya beroenden vi numera lever under.

På den svenska politiska arenan har de senaste dagarna också bjudits på en del tankeväckande händelser. Den i söndags TV-utsända partiledardebatten kom att utvecklas till en kaotisk tillställning som programledarna helt tappade kontrollen över. Flera av deltagarna visade prov på en minst sagt ociviliserad debatteknik, som i mångt och mycket gick ut på att avbryta eller överrösta sin motpart och mest kritik för detta har den gapiga V-ledaren fått. Det fanns också en rad av övertramp i form av rena lögner och osakliga tillvitelser i deltagarnas argumentation. Allmänhetens dom över hela tillställningen har också varit hård och det är nu hög tid att ställa krav på våra toppolitiker att axla det ansvar de har som förebilder i det politiska samtalet. Söndagens uppvisning påminde mest om en sandlådebatalj på en förskola.
En ny överraskning serverades idag då C-ledaren Anna-Karin Hatt aviserade sin avgång efter mindre än sex månader på posten. Skälet till detta är att hon inte står ut med den mängd av hat och hot som hon fått leva med under sin korta tid som partiordförande. Detta är i sig ännu en god spegling av det politiska landskap vi hamnat i. Den hätska och råa tonen i kommunikationen brer ut sig allt mera och seriöst arbetande politiker tvingas utstå allt större obehag i sin verksamhet. Detta kan på sikt bli ett stort hot mot det demokratiska samhället då allt fler människor väljer att avstå från politiskt arbete. Med en stundande anarki som alternativ till demokratin har vi alla en anledning att påverka det politiska spelets regler i en mera gynnsam riktning. Under min egen tid som politiker för ganska länge sedan fanns inte mycket av dessa problem och jag vill gärna se att vi kan återvända till den debattmiljön.