En tröttsam tid av våld

Den senaste perioden har bjudit på ett normalt höstväder, men under veckoslutet drabbades vi en aning av stormen "Amy". Vi kom dock lindrigt undan jämfört med andra delar av landet där det har varit en hel del problem med utslagen elförsörjning, omkullblåsta träd och översvämningar efter skyfallen i stormen. För vår del blev den största konsekvensen att höstens städdag i bostadsföreningen blev lite 'rumphuggen' på grund av vädret då ingen hade någon större lust till utomhusarbete. Våra motionspromenader har vi ändå lyckats hålla på en acceptabel nivå och idag blev det en tur till biblioteket. För min egen del har jag nu lyckats komma igång med motionscykeln ordentligt och hoppas att jag i fortsättningen ska få till ett litet pass varje dag.

Ute i stora världen har inte mycket förändrats med alla pågående konflikter. Ukrainakriget är numera en typ av ställningskrig där fiender står på var sin sida om en mer eller mindre oföränderlig frontlinje och skjuter drönare och missiler på varandra - med andra ord en helt meningslös förstörelseverksamhet driven av en despotisk diktator i Moskva. Såväl människoliv som materiella tillgångar går till spillo till ingen nytta.
I Gaza-kriget har man nu för åtminstone tredje gången åter börjat med fredsförhandlingar vars möjlighet till ett värdigt avslut är omöjliga att bedöma. Under  tiden fortsätter även här en outsäglig förstörelse driven av en mångårig, historisk terrorbalans mellan israeler och islamister. Även här är det befolkningens massor som får betala priset. Inte blir det bättre av att medieskapade aktivister av typen 'Greta Thunberg' försöker, och till viss del lyckas, skaffa sig publicitet, som massmedia sedan ogenerat slår mynt av, istället för att belysa hela fenomenets ihålighet.
Vi på åskådarläktaren kan bara hoppas att spelet är slut så snart som möjligt och en återgång till fredliga förhållanden kan påbörjas. Tyvärr verkar dock världens toppolitiker fortfarande inte vara beredda till att kunna enas om en sådan utveckling.