Sjukvård i kris

Den här veckan har vi bjudits på en ny period av vårvinterväder och högre utetemperatur har gjort att nästan all snö åter är försvunnen. Genom att även nedisningen på gatorna har minskat så har våra motionspromenader åter kommit igång på allvar. På dagens promenad kunde vi dessutom glädjas åt sällskap av yngsta dottern, som vi av en ren slump träffade på ute på stan. Eftersom det kommit rapporter om blommande snödroppar och vintergäck på våra breddgrader, så kan man ju hoppas att vintern så smått börjar att ge sig. För övrigt rullar vardagen på som vanligt.

I det skakiga läge som vårt land för närvarande befinner sig i tycks krisen inom sjukvården bli allt djupare. Kostnadsutvecklingen är sådan att praktiskt taget alla regioner har aviserat mångmiljonunderskott i budgeten och drastiska åtgärder för att möta detta kommer att bli nödvändiga. En sådan åtgärd är avveckling av all inhyrd personal för att eliminera de höga kostnader som denna medför, men också med baktanken att berörda individer ska återvända till offentlig anställning.
Underskotten har även tvingat fram stängning av vårdavdelningar på många håll och i några fall stängning av hela mindre sjukhus.
Det är med andra ord en mycket tuff utmaning som väntar hela vårdsektorn när stora ingrepp måste göras utan att patientsäkerheten äventyras. En godtagbar höjning av egenavgifterna kan knappast mer än marginellt påverka situationen och skattehöjningar är inte särskilt populära. Då återstår bara att tänka nytt, prioritera om och effektivisera arbetet. En sådan väg borde vara att ordentligt minska all byråkrati som vuxit upp inom vården och nu tynger verksamheten. Här skulle säkert ett bättre nyttjande av modern digitalteknik kunna ge stora bidrag till kalkylen. Vi måste hur som helst hoppas och tro att ett rikt land som Sverige ska klara av att uppfylla en så grundläggande samhällsuppgift som sjukvården ändå är!