Har samhället lämnat walk over?

Årets första februarivecka har vädermässigt bjudit på ganska behagligt och soligt vårvinterväder, men idag slog kylan till på nytt med nio minusgrader på morgonen. Vi hoppas ändå på att våren nu är på väg och våra motionspromenader har redan kunnat ökas ut jämfört med den ganska dåliga förra månaden. Livet har för oss i övrigt rullat på rutinmässigt utan några nämnvärda avbrott.

Ute i det svenska samhället har däremot samlats påtagliga orosmoln vid horisonten. Jag tänker på utvecklingen av den organiserade brottligheten. Efter några veckors nedgång kring julhelgen har stridigheterna mellan de kriminella grupperna Foxtrot och Dalennätverket åter tagits upp med full kraft. Resultatet av detta är fyra sprängningar under en vecka på olika platser i landet, som väl är utan att någon människa kommit till skada, men med omfattande och mycket kostsam materiell förstörelse. De individer som är aktiva inom denna verksamhet saknar helt empati för oskyldigt drabbade människor och lever i ett parallellsamhälle med egna lagar och egen rättsskipning. Våldskapital är den enda gångbara valutan i dessa konflikter.
Min tydliga känsla är att samhället är på mycket god väg att tappa kontrollen över utvecklingen. De krafter som styr de kriminella gängen tar genom infiltration i myndigheter och organisationer sig rätt att utnyttja samhällets ekonomiska och sociala förmåner till stöd för sin olagliga verksamhet. Under tiden tillsätter våra politiker utredningar som, i bästa fall, kan leda till motåtgärder om ett eller två år. Men då har kriminaliteten redan bytt både strategi och arena och inget blir bättre.
Vad gäller samhällets möjligheter till motvärn fick vi igår veta att alla fängelser och häkten i landet är full- eller till och med dubbelbelagda och inga flera 'klienter' kan tas emot. Detta är djupt oroande då fängelsepersonalens fackliga representanter samtidigt riktar kritik mot den orimliga arbetsmiljön för deras medlemmar. Därmed inställer sig omedelbart frågan om vad samhället och dess beslutsfattare har tänkt sig att göra åt saken - idag, inte om ett eller två år.
Det är således med stor oro man väntar på vad maffiaorganisationernas nästa steg kommer att bli och vilka oskyldiga samhällsmedborgare som då blir de drabbade. Situationen är den värsta på mycket länge!