På väg mot desperation

Vädermässigt har vintern den senaste veckan visat sig från den sämre sidan. Omväxlande töväder med mindre snöfall och perioder av kyla har fört med sig väglag med svår halka på många ställen. Det har till och med gått så långt att vi till viss del fått skära ner på våra motionspromenader. För övrigt har vi i görligaste mån hållit fast vid våra normala vardagsrutiner. Det som nu hägrar, efter att julen avvecklats, är naturligtvis längre och ljusare dagar, men erfarenheten säger ju att än är det långt kvar tills kung Bore 'kastar in handduken'.

Det senare är det än så länge heller ingen som gjort i den stora oredan kring de sedan fyra månader pågående försöken till regeringsbildning. Denna, historiskt sensationella, process närmar sig dock ett crescendo efter att (C) och (L) gjort en överenskommelse med den avsuttne statsministern om att ge sitt stöd till en regering av (S) och (Mp), dvs samma uppställning som föregående mandatperiod. Vad man kan ana, av det som kommit fram om avtalet, är att mellanpartierna lurats att ge makten åt en socialistisk regering mot löften om en liberal politik, vilket med stor sannolikhet kan betraktas som rent önsketänkande. De (S)-löften som blir alltför svårtuggade kan sossarna lätt begrava i segdragna utredningar samtidigt som de nått ett av sina viktigaste mål, nämligen att slå sönder den borgerliga Alliansen. Det är en ödets ironi att ansvaret för detta kan läggas på en (C)-kvinna när en tidigare (C)-kvinna hyllats för tillskapandet av densamma.
Nu är det föreslagna konceptet fortfarande dock inte accepterat av riksdagen och gäddan som lurar i vassen är (V)-partiet som den träffade överenskommelsen ställer helt utanför politiskt inflytande. Signaler idag säger att (V) kan komma att rösta 'nej' till Löfven som ny statsminister och därmed faller förslaget. I det läget ställs vi inför en fjärde och sista omröstning och då sannolikt med (M)-ledaren som föreslagen regeringsbildare och om även detta misslyckas väntar extraval i början av april.
I nästa vecka kan vi alltså få se tillträde av en repris av den tidigare regeringen med överhängande risk för en fortsatt turbulent och förvirrad ledning av landet. Det bådar inte gott när vi står inför utsikterna till en begynnande lågkonjunktur, men i en demokrati får ju folket alltid de politiker de förtjänar eftersom vi själva valt dem!