Sveriges beredskap inte god!

Så har vi stått ut i ännu en vecka i den bestialiska sommarhettan. För tre-fyra dagar sedan kom rekordnoteringar med eftermiddagstemperatur på 36 grader, vilket jag inte kan påminna mig att jag tidigare upplevt i Sverige. Idag kom emellertid en efterlängtad förlösning med regn, i princip det första under juli, med en dos på 8 mm på morgonen och ytterligare 12 mm i en åskskur på eftermiddagen. Med regnet har just nu temperaturen gått ner till behagliga 22 grader.
Det ansträngande väderläget har gjort att vi bara orkat göra små utflykter för nödvändiga ärenden men ändå försökt göra åtminstone en motionspromenad varje dag. Som ett uppmuntrande avbrott i den något enahanda tillvaron under hettans ok, väntas vi idag få besök av yngsta dottern och hennes make för lite trevlig sommarsamvaro.

I den extrema torkan som råder i större delen av landet har nyhetsflödet även denna vecka dominerats av rapporter från ett växlande antal skogs- och markbränder. Tillsammantaget är omfattningen av dessa den största i modern tid och trots intensiva insatser är fortfarande mycket av dem utom kontroll. Att situationen ändå klarats så väl som skett vilar till stor del på omfattande frivilliginsatser och extern hjälp via EU:s skyddsorganisation. Den svenska offentliga beredskapen för stora katastrofer har emellertid visat sig fortfarande vara både skral och dåligt genomtänkt. Här måste med det snaraste ske en rejäl uppryckning, först på den politiska nivån, för att följas av en genomgripande reformering av organisation, planering och dimensionering i myndighetsledet. Vinsten av den småsnålhet som präglat samhällets insatser under en följd av år kommer genom sommarens bränder bokstavligen att ha gått upp i rök flera gånger om. Som ett av världens rikaste länder ska Sverige inte behöva 'stå med mössan i näven' och vänta på om någon annan har tid och lust till att lösa våra problem!