Moln på den ekonomiska himlen

Trots att vi är i maj månad har vi nu aprilväder som efterdyningar till den försenade våren. Meteorologerna har dock tröstat oss med att värmen är på väg. Igår var det dags att ställa husbilen inför bilprovningens argusögon och tänka sig, ännu en gång tog den gamle trotjänaren sig igenom nålsögat utan anmärkning. Nu är den utrustad för säsongens första provtur när vädret inbjuder till detta. Vi tog också en tur till stan för en stadspromenad och ett biblioteksbesök. Idag började vi med en promenad till mataffären, men sedan har regnandet hållit oss inomhus här hemma.

En allt mer irriterande sak har de senaste månaderna varit den svenska valutans värdeminskning. Kronkursen mot euro och dollar är nu den lägsta på nio år. Anledningen till detta är Riksbankens inflationspolitik som på två år de facto i smyg har devalverat den svenska kronan med 20 procent. Genom kreativ bokföring har man i statistiken lyckats förbigå prisexplosionen på både boende och andra levnadsomkostnader och hävdat att inflationsmålet på två procent per år inte uppnåtts. En för framtiden skrämmande konsekvens av detta är hushållens skenande skuldsättning. Man har också gett regeringen möjligheten att hålla uppe skenet av att ´det går bra för Sverige´.
En central punkt i konceptet är riksbankens penningpolitik med minusränta och stödköp av svenska obligationer, som fått konsekvensen att de flesta bostadslånetagare uppfattar sin skuldsättning som i det närmaste ränte- och amorteringsfri. Förr eller senare kommer dock en lågkonjunktur med minskande sysselsättning och konsumtion och det är då som sanningens kranka blekhet kommer i öppen dager. Vi såg resultatet i haveriet av den överbelånade bostadssektorn i USA för tio år sedan, som blev inledningen till en global finanskris. Vi har nu goda skäl att försöka motverka en upprepning för svenskt vidkommande!