Miljöpartiets trafikpolitik

I vår del av landet lever vi vidare med högsommarväder sedan fyra veckor, ett extremt tillstånd i den sista vårmånaden. Värmen börjar bli smått irriterande och de senaste fem dagarna har vi använt till en resa med husbilen till Öland. Efter ett par fina dagar på nervägen med övernattning i Stensjö by och besök vid Solliden och i Borgholm, stannade vi ett par nätter vid stugan. Där blev vädret dock sämre under lördagen med regnskurar och kall pålandsvind och på söndagen bestämde vi oss för att åka norrut till Nyköping, dit vi for via färjan till Kvarsebo. I Nyköping hade vi sedan en härlig dag med långpromenad genom staden och solbad vid Strandstuviken innan vi återvände till hemorten.

En reflektion man gör när vi åker ute i landet gäller hur de smäktande resterna av miljöpartiet tänkt sig att uppnå målet om att 2030 ha ett 'fossilfritt' trafiksystem i Sverige, underförstått ett kraftigt minskat bilåkande. I den andra vågskålen ligger till exempel att vi för ett par veckor sedan på E 18 mötte 93 stycken långtradare på en sträcka av en dryg mil. Bilen har i ett århundrade gett människor ökande rörelsefrihet och bekvämlighet, något som knappast kan ersättas genom subventionering av inköp av elcyklar eller utbyggnad av separata banor för snabbtåg till astronomiska belopp, lika lite som MP:s idé att med höjd flygskatt försöka vingklippa flyget. Alla dessa ogenomtänkta förslag ger knappt ens marginella effekter på trafikens klimateffekter.

En annan sak är att utsläppen av växthusgaser måste reduceras och på längre sikt sannolikt helt upphöra, är en sak som måste mötas med fortsatt teknisk utveckling av fordonsflottan tillsammans med effektivare strukturer i samhället, men inte genom att beskära människors rätt till sin frihet att kunna leva sitt liv på ett stimulerande sätt. För detta krävs mångfald och inte enfaldiga ingrepp som gör mer skada än nytta!