lördag 28 april 2018

En överraskande vändning i Korea

Vi har ytterligare ett par dagar kunnat glädja oss åt ett fortsatt vårväder med ganska mycket sol och någon enstaka mindre regnskur. I förrgår gjorde vi ett pass på målarklubben, förmodligen det sista för vårterminen. För övrigt har vi, förutom några motionspromenader i närområdet, varit mest här hemma, och igår tog vi fram husbilen ur vinterförvaringen. Nu blir det en del att göra med de vanliga förberedelserna för campingsäsongen. Hustrun tar hand allt 'inomhus' medan jag svarar för utsidan. Där har jag nu monterat batterier och gasbehållare och gjort oljebyte i motorn. Vad annat som kan behöva göras ska vi få veta av Bilprovningen på onsdag.

Från stora världen kan jag notera att vi igår fick vi veta att 'första spadtaget' nu är gjort för första delen av det som ska bli Europas största batterifabrik när Northvolt AB påbörjade bygget av Västeråsdelen av denna. Om två år räknar man med att där sysselsätta 300-400 anställda och något år senare ska Skelleftedelen med själva produktionslinjen dras igång. Detta är den andra stora företagsetableringen i Västerås efter  Amazon Web Services som snart är klara att börja starta upp dina nya datahallar. Än så länge möter man enbart optimistiska människor kring den nya etableringen, men några frågetecken finns fortfarande i de finansiella frågorna.
En hel del frågetecken rymmer även gårdagens stora världsnyhet som berättade att statscheferna för Nord- och Sydkorea vid sin första träff undertecknat en överenskommelse om att under året omvandla det nu snart 65 år gamla vapenstilleståndet från Koreakriget till ett slutgiltigt fredsavtal. Detta är förvisso en i hög grad tilldragande ambition, men det går inte att bortse från att det bara för någon månad sedan framtonade en överhängande krigsrisk i retoriken. Den process man vill inleda är mycket komplicerad och involverar även yttre intressenter som USA, Kina och Ryssland. Även om man lyckas nå ett fullvärdigt fredsavtal, så återstår att klara förvaltningen av ett sådant. En återförening mellan de två staterna, såsom i Vietnam, är med tanke på rådande politiska, ekonomiska och sociala skillnaderna något som torde ligga minst en generation framåt i tiden. Facit för en sådan har vi för övrigt t ex i den tyska återföreningen för drygt 27 år sedan, som blev en ekonomiskt betungande historia för de Västtyska medborgarna.  Men redan ett anständigt sätt att umgås kan förvisso vara en framgång och undanröja ett av de existerande hoten mot världsfreden.

Inga kommentarer: