Havet en framtida angripare

Priset vi nu fått betala för ett par dagars vårvärme har blivit högt - idag på morgonen hade vi nästa 20 minusgrader ute och i lägen med blåst var det smärtande kyla. Trots detta har vi envist försökt göra våra motionspromenader. Igår tog vi också en tur till stan för hustruns besök hos sin sjukgymnast och sedan avslutade vi med en snabblunch. Den mesta tiden har vi förstås ändå uppehållit oss inne i stugvärmen i makligt tempo.

Kylan just nu är ju ändå en bekräftelse på att klimatförändringar inte sker 'över natten' och att värmeutbrott i det korta perspektivet trots allt är slumpmässiga. Dessvärre kan man inte säga detsamma om den långsiktiga trenden och varningstecknen blir allt vanligare. Stormen som häromdagen pressade in havet över land på väst- och sydkusten ger en föraning om vad som väntar när havsnivån stiger på grund av smältande landisar. En tröst i bedrövelsen är att de senaste beräkningarna av påverkan på Golfströmmen av detta, visar att den ska vara pålitlig åtminstone ytterligare minst 300 år, lite beroende på hur vi lyckas hantera förändringen av växthuseffekten i atmosfären.
Men det finns absolut inga skäl till att blåsa faran över. Från Larsens shelfis på Antarktis kommer det inom de närmaste månaderna att brytas loss vad som kommer att bli ett av världens tio hittills största isberg. Det blir ett flak på omkring 5 000 kvadratkilometer (större än Gotland och Öland tillsammans) och ca 350 meter tjockt. Hur länge det håller sig samman är det ingen som vet, men förr eller senare kommer det att brytas sönder i ett stort antal mera normala isberg. Under alla förhållande blir det med tiden en påspädning på världshavet med ett stort antal kubikkilometer vatten, precis det som är ett av klimatförändrings största orosmoment.
Många tyckare slår ifrån sig med argument att om något tusental år har vi att tvingas se fram emot en ny istid, men vad hjälper det om vi blir dränkta på vägen dit. Våra barnbarn kommer nog att få större bekymmer än dem som vi ojat oss över!