Turbulens i EU

Vi är nu inne i en period av typiskt aprilväder, som dessutom ser att fortsätta under återstoden av månaden. Vindarna har varit beskedliga, men den irriterande osäkerhet om var och när nästa regnskur (eventuellt snö- eller hagelblandad) slår till blir ju en aning frustrerande efter ett tag. Trots allt har vi lyckats passa in våra motionspromenader ganska bra och igår gick en runda i närområdet och passade på att äta en god lunch. Idag blev det en runda på Björnö på ett spår som vi inte så ofta har använt oss av. Här hemma har vardagen rullat på som vanligt.

Ute i stora världen har de många och långa diskussionerna om vart EU är på väg fortsatt. Förutom den något stigmatiserande situationen med flyktingströmmar och terrorhot närmar sig snabbt det som kan komma att skaka EU i dess grundvalar, nämligen engelsmännens omröstning om en eventuell Brexit. I andra kanten av unionen pågår nya diskussioner om stödpaket till den sviktande grekiska ekonomin och här finns istället en eventuellt Grexit med i potten. Dessa turbulenta historier kan naturligtvis inte undvika att påverka stämningarna i Bryssel och ledarskapet under Nederländernas nuvarande ordförandeskap verkar vara något suddigt i kanterna. Nederländerna har ju dessutom sina egna interna konflikter med högerextrema krafter att hantera.
Som lök på laxen har USA:s president gjort ett statsbesök i England och då gjort uttalanden om sin syn på hur britterna bör rösta, nämligen 'ja' till att stanna kvar. Hans bärande argument är att USA, i de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal, kommer att koncentrera sig på en uppgörelse med det stora handelsblocket EU, vilket indirekt betyder att Storbritannien kommer att få ställa sig sist i kön om man lämnar unionen. Detta är, minst sagt, rejält med grus i 'nej'-sidans kampanjmaskineri, som i mångt och mycket är baserat på att UK alltid klara sig lika bra med egna handelsavtal.
Även om Obama poängterade den täta vänskapen mellan de båda länderna, blir det ju något av ödets ironi om hans utpressningsargument kan bli avgörande för utfallet av folkomröstningen. Men samtidigt skulle det vara en nyttig knäpp på näsan åt de gamla ärkekonservativa lorderna som tror sig kunna få tillbaka tiden från det gamla Imperiets dagar. Låt oss hoppas att britterna i skarpt läge ser mer till förnuftet än till nostalgiska känsloyttringar!