Tjernobyl 30 år

Aprilvädret har fortsatt att hålla i sig där solvärme och kalla småskurar varvas, men helheten blir ändå förhållandevis acceptabel. Den tidiga vårvärmen har också gjort att det igår var dags för säsongens första klippning av gräsmattan - ovanligt tidigt för våra breddgrader. Förhoppningsvis kan vi slippa bakslag med snö i maj.
Igår tog vi en tur till västra köpcentret för att inhandla mera trädgårdsgödning och lite växter att plantera. Vi har bestämt oss nu för att trappa ner egen framdrivning av växter och slippa ifrån all passning som det kräver. Idag var det för min del istället dags för en cykeltur till stan för ett styrelsemöte i Club Artis. Under tiden tog hustrun en promenad till stormarknaden.

Efter att tillbringat hela mitt yrkesliv med kärnkraft kan jag inte undgå att då och då fundera över det syndrom som diverse miljörörelser och vänsterpolitiker lyckats skapa hos människor kring denna utomordentligt förtjänstfulla teknik. Den propaganda som hela tiden bedrivs har sedan snart 40 år kunnat permanenta en polarisering av människors inställning till gott och ont i denna energiform. I dessa dagar då världen markerar 30-årsminnet av haveriet i Tjernobyl reaktor nr 4 har debatten därtill tillfälligt fått en mera aggressiv karaktär.
Några få länder har liksom Sverige kommit till slutsatsen att man måste avstå detta alternativ och hoppas att kunna få sin energiförsörjning genom 'gröna' energikällor. Dessa ambitioner refereras ständigt återkommande i medierna, medan den massiva utbyggnaden av kärnkraften i Asien förbigås med total tystnad. Det sägs heller aldrig något om att förbränning av fossilgas i praktiken är den enda realistiska ersättningen för kärnkraften under överskådlig framtid.
I vårt land försöker vänsterpolitiker att med ekonomin som vapen kväva kärnkraften till döds, men i grannlandet Finland har man valt motsatt väg och bygger nya reaktorer. Med tanke på att vi i Sverige för 40 år sedan tekniskt sett låg i den absoluta världstoppen i branschen är denna utveckling en ödets ironi. Om förnuftet istället fått råda hade svensk kärnkraft kunnat vara en lysande exportindustri såväl inom teknologin som inom energiproduktionen. Den väg som våra aningslösa politiker valt riskerar nu istället att släcka ner vår basindustri och allvarligt försämra villkoren för det svenska folkhushållet. Detta är tragiskt att behöva bevittna!