Mardrömmar om järnväg

Idag, när det står 1 -1 mellan dag och natt, fortsätter våren med små, försiktiga framsteg. Det föga inspirerande arbetet med vårskötsel av gräsmattan lurar direkt runt hörnet, om nu inte vintern, förstås, försöker göra några sista desperata attacker.
Våra aktiviteter har mest rört sig på hemmaplan, men igår tog vi en promenad till stormarknaden för några mindre inköp. Idag har det för min del blivit en cykeltur till stan för ett målarpass, medan hustrun, som fortfarande tar det lite lugnt efter behandlingen, stannade hemma och målade ett riktigt förtjusande porträtt av en hundvalp.

Särskilt förtjusande är däremot inte de planer på höghastighetståg i Sverige som vissa politiker med vidhängande byråkrater driver. Strategin är tänkt att övertyga skattebetalarna om att dessa snabbtåg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö på sikt skulle undanröja eller åtminstone drastiskt minska behovet av inrikesflyg och därmed vara en 'klimatsmart' insats. Trafikverket har redan lagt ned miljoner kronor på att utreda och beskriva hur framtidsvisionen skall sjösättas. Det som saknas är emellertid en relevant kalkyl över samhällsnyttan och dess pris.
Kritiker till projektet, som beräknas kosta minst 300 miljarder kronor, saknas förvisso inte. Konjunkturrådet inom SNS har granskat planerna och konstaterar att i stort sett alla järnvägsinvesteringar är samhällsekonomiskt olönsamma. I den framförda kritiken ingår
- att medfinansiering från andra offentliga eller privata aktörer endast ska ske under strikta förutsättningar för att minska trycket från särintressen till att genomföra olönsamma projekt,
- att samhällsekonomiska analyser ska flyttas från Trafikverket till en oberoende expertkommitté under Finansdepartementet,
- att Trafikverket åläggs att årligen rapportera resultatet av gjorda investeringar och andra åtgärder,
- att oberoende experter återkommande ska granska Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler.
För en skattebetalare utanför de byråkratiska kretsarna kan de framförda synpunkterna tyckas vara rena självklarheter, men de senaste årens utveckling för Sveriges järnvägar visar att så inte är fallet. Problemets kärna ligger i att vårt land är för glest befolkat för att bära kostnaderna för ett järnvägsnät med acceptabel funktion. Att i det läget börja plöja ner hundratals miljarder kronor i ännu ett järnvägsnät är, varken mer eller mindre, komplett vansinne! Bristerna i de miljöfanatiska drömmar som ligger bakom idéerna måste med största möjliga kraft avslöjas och motarbetas. En acceptabel status hos det befintliga järnvägsnätet behöver varenda krona som kan avvaras!