Energipolitik i återvändsgränd

Efter två regniga dagar med tillsammans drygt 50 mm nederbörd, kan vi nu konstatera att det de facto var en för tidigt levererad brittsommar förra veckan. Det är nu något som vi får acceptera och glädjas åt det som varit. Igår lyckades vi ändå passa in en promenad till stan där vi besökte två utställningar som Club Artis för närvarande har på gång. Vi hann också med att titta in på stadens konstmuseum och noterade att det mesta av 'contempary art' som visades där inte var så mycket bättre än våra amatörutställningar.
Idag har vädret dessvärre inte tillåtit någon utevistelse så vi har sysselsatt på hemmaplan med våra vardagliga göromål.

När den nya regeringen nu på ett förvirrande sätt presenterat sin befarat destruktiva energipolitik, så växer  debatten snabbt mot ny polarisering, speciellt vad gäller kärnkraften. Osäkerheten blir inte mindre av att den nytillträdde energiministern i en intervju tydligt visat att han saknar kunskap om och insikt i även de mest fundamentala förutsättningarna för sitt nya område. Frågan är nu om han vet vad som är skillnad mellan kilowatt och kilowattimme - det har ju gång på gång visat sig, vad gäller både politiker och journalister, vara en hel del brister i dessa avseenden. Ambitionerna tar sig också ibland närmast desperata uttryck, som när man t. ex. i Sölvesborg ser avföring från minkar som ett kommande viktigt material för utvinningen av biogas. Vad kostnaden för detta skulle bli, med tanke på den något knepiga insamlingsproceduren, nämns i vanlig ordning förstås inte. Ett friskhetstecken skulle möjligen vara att den gamle kärnkraftsmotståndaren Kågeson börjat fundera över hur ekonomin för intermittent elproduktion ska klaras när man nått taket för vattenkraftens kompensationsförmåga. Och den gränsen är inte särskilt långt borta.
Precis som alltid visar det sig förr eller senare att visioner utan verklighetsförankring sällan når det tilltänkta målet. Redan nu börjar det uppdagas att subventionerad utbyggnad av solceller för elproduktion ganska snart kommer att slå undan benen för vindkraftens ekonomi. Så nu kan vi luta oss tillbaka och följa matchen för att se vem som drar längsta strået. När sedan dammet efter fighten lagt sig har vi ju alltid kärnkraften som en trygg reträttväg!