Ålproblem

Igår var det som vanligt på måndagar dags för ett nytt pass på målarklubben. Jag jobbade vidare med färgpennor på djurmotiv och hustrun med landskap i akvarell. Idag startade vi dagen med en tur till östra köpcentret för att veckohandla. På eftermiddagen blev det istället stan som gällde där hustru hade ett inbokat tandläkarbesök medan jag var på biblioteket för att förnya vårt litteraturförråd. Sedan tog vi tillfället att få den influensavaccinering som landstinget frikostigt bjuder oss 'åldringar' på. För övrigt har vi hållit oss hemma i ett ganska gråtrist höstväder.

En historia av det mera ovanliga slaget kablades idag ut av massmedia angående den ål som fortfarande förmodas leva i en brunn i Brantevik. Sedan brunnens ägare blivit anmäld för djurplågeri undersöks nu möjligheten till att ålen ska få flytta in på ett museum. Ålen och en kompis, som numera är död, tros vara kanske 100 år gamla, men det är nu ett par år sedan den varit synlig. Så nu behöver den komma fram om de skulle föredra ett varmt och skönt akvarium på museum istället för den mörka, kalla brunnen. Då skulle också chanserna öka till att verkligen kunna ta reda på djurets riktiga ålder. Enligt gamla tidningsurklipp bör den vara ca 110 år gammal nu.
Den numera döda ålen, som tros ha varit världens äldsta ål, klarade forskarna inte av att åldersbestämma eftersom man inte kunde finna dess hörselstenar, men den antas ha varit 155 år gammal när den dog. Visst ställs forskare ibland inför extraordinära situationer eller problem, men här tycket jag att det i någon mån börjar likna 'striden om påvens skägg'. Forskningspengar skulle möjligen kunna spenderas på något mer framåtriktade frågeställningar.