Ett offer på sanningens altare

I fortsatt vårväder har jag jobbat vidare med vårrengöringen av gräsmattan. I stunder som dessa önskar man gärna att man ägde en mindre tomt, men man får istället tänka på att en fin gräsmatta är en njutning för ögat. Igår var det som vanligt dags för veckans målarpass på Club Artis, där jag fortsatte förra veckans arbete medan hustrun började med en akvarell med stadsmotiv från Venedig.
Idag gav vi oss ut på en långpromenad på landsbygden öster om staden. Ännu så länge har lantbruket inte lämnat vinterdvalan, men det pyr allt mer i naturen för varje dag - nu vänta vi närmast på blåsippor och bofink.

Idag nåddes vi av det tragiska beskedet att SR-reportern Nils Horner i morse blev skjuten till döds i Kabul i Afghanistan. Enligt vittnen sköts han i bakhuvudet på nära håll och att gärningsmannen bar kläder av västerländskt snitt, möjligen någon form av militäruniform. Talibanerna har också förnekat att deras mujahedin har något med saken att göra. Motivet till dådet är inte heller känt, men kan vara 'riktat mot en västerlänning i största allmänhet'. Horner som var en journalist med stor erfarenhet från arbete i kritiska miljöer, var också känd för att vara mycket noga med tänka på säkerheten i arbetet.
Eftersom både motiv och gärningsman fortfarande är okända, är det inte möjligt att dra några säkra slutsatser av det inträffade vad gäller journalisters risktagande i turbulenta miljöer. Vad man kan göra eller inte göra är i sista hand upp till den inblandade reportern att avgöra. Generellt kan emellertid framhållas behovet av information för att kunna bedöma utvecklingen i tiden och för att dokumentera historien för framtida behov. Frågan om hur nära, hur noga och till vilket pris detta behöver göras finns det dock inget allmängiltigt svar på och denna gång blev priset uppenbarligen för högt. Trots att människors förtroende för journalister i allmänhet är rankat mycket lågt, måste vi ändå erkänna att deras insatser, för det mesta, inte går att undvara!