Om rätten att inte tro

De två senaste dagarna har till stor del fortsatt med trädgårdsskötsel, och det långsiktiga arbetet ger resultat och målet med att så småningom få en ogräsfri gräsmatta utan att behöva gräva upp den eller använda tvivelaktiga kemikalier ser ut vara uppnåeligt. Dock återstår många timmar, men det är inget problem att sitta på gräsmattan så länge som solvärmen bryner ens åldrande lekamen.
Idag hade vi besök av yngsta dottern och hennes dotter. Träffen gällde planeringen av hennes projektarbete inför gymnasieexamen. Vi hade en intressant diskussion om ämnen som kan passa i det naturvetenskapliga programmet och det ska bli spännande att se vad hon till sist väljer att jobba med.

I gårdagens lokala avisa fanns en krönika som väckte både uppmärksamhet och tankar. Den handlade om "rätten att inte tro".
I vårt land med absolut religionsfrihet dyker nu och då upp konflikter som bottnar i misstänksamhet mellan och missförstånd av olika religioners utövning av sin tro. Krönikan manade till fördragsamhet och tolerans mellan oliktänkande liksom till förståelse för dem som valt att inte tro någonting alls.
Denna del av människans kultur är i många fall svår nog att hantera ur rent filosofik synpunkt, men betydligt värre blir det när maktspel blandas in i relationerna. Extrema fundamentalister är då beredda till olika åtgärder, även utanför det gängse rättsområdet. I sin definitiva extremism kan de ta sig sådana uttryck som förra veckans händelser i Norge visat.
Våra svenska förhållanden har hittills kunnat hållas under kontroll även om mindre skärmytslingar och skadegörelse på moskéer bör ses som varningstecken. För framtiden är det därför angeläget att i krönikans anda verka för förståelse och acceptans av alla människors obeskurna rätt att tro, eller inte tro, som var och en själv vill - älska din nästa som dig själv!