I naturens sköte

I ett fortsatt, nästan högsommaraktigt väder, har vi gjort årets premiärtur med husbilen. Två dagar på fågelområdet vid Kvismaren, söder om Örebro, har varit ett förträffligt sätt att använda veckohelgen. Det är något alldeles speciellt med dessa platser som kan attrahera så många fågelarter av olika slag.
Under lördagen hade de "riktiga" fågelskådarna på plats sett ett 50-tal arter, men vi nådde väl inte upp till mer än knappt hälften av dessa. En speciell upplevelse var att kunna få fotografera en parning av två Mindre strandpipare - det är en sådan observation som t o m Martin Emtenäs på SVTs Mitt i naturen brukar ha problem med.
Vid Östa kulle i kanten av fågelområdet finns också ett känt tillhåll för huggorm och hustrun fick faktiskt tillfälle att se en av dem. Själv blev jag utan den här gången och därmed blev det heller ingen fotodokumentation.

När man ändå talar om natur kan det vara läge att notera att det uppdagats att svenska miljöcertifierade skogsbolag på flera håll ägnat sig åt att avverka skyddsklassad gammelskog och alltså därmed utarmar Europas sista riktiga vildmark. Det kan ju tyckas rimligt att skogsbolag försöker ta tillvara sina skogstillgångar för sin produktion, men dilemmat är att Sveriges skogsarealer i ständigt ökande grad fylls med planterade gran- eller tallplantager medan riktigt naturlig skog blir allt mera sällsynt. Även om man låter en avverkad riktig skogsareal få "sköta sig själv", tar det minst hundra år innan man åter kan tala om gammal naturskog. Därför borde vi i Sverige ha råd att unna oss de områden av riktig naturmiljö som fortfarande existerar. Förutom det rent naturvetenskapliga värdet kommer dessa miljöer att ha ett ökande värde som turistattraktioner i takt med att allt flera européer aldrig träffat på en riktig skog.