Framtidens energi

Fortsatt högsommartemperatur (just nu 24 grader) och bortsett från några stänk förra veckan är det nu fem veckor sedan vi haft nederbörd här. Givetvis sätter detta sina spår i växtligheten och gräsmattan börjar på sina håll att anta den färg den annars brukar få i mitten av juli.
Ett par promenader (hustrun själv idag) till butiker i grannskapet har det blivit, annars har vi mest hållit oss på hemmaplan. På morgonen igår bakade jag frallor och tvåstegsbröd och efter det bytte jag olja på husbilen - verkligen ett steg från vitt till svart arbete. För övrigt har det mest handlat om trädgårdsskötsel och ogräsrensning. Ogräs verkar inte ha någon olägenhet av torkan.
På kvällen igår var jag på ett möte där vår lokala energipolitiska grupp hade en dialog med vår riksdagskvinna som är ordförande för M-gruppen i riksdagens näringsutskott och tillika ordförande i Nordiska rådets näringskommitté. Syftet var bland annat att uppdatera henne om kärnkraftens förutsättningar efter händelserna i Fukushima i Japan och om europeiska elsystemets allt snävare marginaler.

Rent generellt blir den globala elförsörjningen ett allt större problem i takt med att tredje världens invånare ställer sina berättigade anspråk på drägligare levnadsförhållanden. Från gårdagens diskussion noterar jag att ca 1 300 miljoner människor i Sydasien helt saknar tillgång till el och ungefär hälften så många i Afrika och Latinamerika. Detta gör att t ex ökningen av energianvändningen i Kina varje år är lika stor som hela Sveriges årliga energiförbrukning.
Kopplas detta till de klimatpolitiska målen om kraftig reducering av användningen av fossila bränslen så ser framtiden inte vidare ljus ut. Den tillåter inte att någon väg lämnas oprövad och kärnkraften har en given roll i mixen. Detta kräver också att miljörörelsen omprövar sin inställning till kärnkraft för att överhuvud taget ha någon trovärdighet. Om fyrtio år beräknas vi ha ytterligare 3 000 miljoner människor att försörja här på jorden vilket än mer berättigar detta krav.