Studentens lyckliga dag

Gårdagen var en strålande solig sommardag, som vi till största delen tillbringade ute i trädgården. Det välbehövliga regnet dröjde således ytterligare en dag och jag kände mig tvingad att ta till vattenspridaren för några delar av gräsmattan. Vi hann också med en promenad på några kilometer i de norra stadsdelarna.
Idag kom så i alla fall regnet, men alldeles för lite än så länge. Vi fick hålla oss inne så när som på en kort promenad i närområdet. Väderleken gjorde det också lämpligt att passa på med bakning och fylla upp brödförrådet i frysen. Men det fanns många som gärna skulle sett ett annat väder eftersom det idag var skolavslutning och för en del också "studentexamen". På vår gata pågår inte mindre än tre studentfester och det finns knappt plats att ens parkera en cykel just nu.

På tal om studenter kommer jag osökt att tänka på den historia som studentexamen genomgått under det senaste halvseklet. I början av 1900-talet var "studenten" en mogenhetsexamen som inte berörde mer än någon procent av befolkningen. Men idag tar nästan alla "studenten", medan det fram till slutet av 1960-talet krävdes godkända prov för att få sin examen, annars fick man lämna skolan bakvägen. Examen var både muntlig och skriftlig och det krävdes godkänt resultat i samtliga delar för att få sin examen.
1968 avskaffades studentexamen i Sverige och då blev firandet av den också mindre. Det var först under 1990-talet som firandet återuppstod och anledningen till detta anses främst vara den gymnasiereform som bland annat gjorde yrkesutbildning treårig istället för tvåårig. I våra dagar tar därför omkring 90 procent av gymnasieeleverna "studentexamen".
Utan att lägga några värderingar i olika utbildningars betydelse eller status, är det intressant att notera hur en student på några decenier förvandlades från en person med hög status i samhället till en genomsnittlig medborgare som genomgått sina gymnasiestudier. Om inte annat så är det ett bra exempel på språkets föränderlighet. Även om studentexamen är avskaffad tycker jag att ungdomarna ändå ska få fira att en viktig milstolpe i livet uppnåtts. Svaret på frågan om vad som egentligen är "studenten", förblir dock oklart!