Bollen är rund

Gårdagen blev både blöt och blåsig - nästan som i Skåne - och den enda utomhusaktivitet vi tillät oss var en kort promenad till mataffären. Nu har vi fått de 20 mm regn jag bett om och vattenbalansen i marken är någorlunda återställd. Idag har det åter varit mest soligt, någon liten regnskur till trots och vi tog tillfället att åka en tur till Avesta för att plantera sommarblommor på svärföräldrarnas grav. Vi gjorde också ett besök vid årets skulpturpark i Ängelsberg, med utställda verk av en rad svenska skulptörer. Längs vägen kunde vi se flera spår av det betydligt rikligare regn som fallit uppe i Bergslagen - nästan vårflod i åar och bäckar och översvämningar på många håll.

Sportvärldens stora begivenhet, fotbolls-VM i Sydafrika, har nu börjat och det måste kännas tungt för alla svenska entusiaster att Moder Svea inte är representerad den här gången. Det räcker nog inte med att två svenska supercoacher leder vars ett afrikanskt lag för att fylla den luckan. Detta till trots är alla svenska massmedier totalblockerade av fotboll under de närmaste veckorna och man hör en del klagomål över detta från olika håll. Det är ju ändå ingen svensk angelägenhet, så vem bryr sig? Men det finns andra som tar ledigt från jobbet för att inte missa någon enda match, så man får väl anta att det "i genomsnitt blir bra för alla". Fotboll är ändå världens största sport med 100-tals miljoner utövare, mellan fem och 75 år, över hela världen.
I det här sammanhanget drar jag mig till minnes en händelse i min egen "fotbollskarriär" för 40 år sedan. En intern klubbmatch skulle spelas mellan två avdelningar på min dåvarande arbetsplats och jag hade tubbats till att gå linjeman. Den tilltänkte matchdomaren dök emellertid inte upp och plötsligt hade jag utsetts till att inta hans plats. Med lagom dimmiga begrepp om spelets regler och absolut noll erfarenhet av domarkallet, fick jag ta mig an uppgiften med, som min salig far brukade säga inför besvärliga uppgifter, "krokig hals och dödsförakt". Resultatet blev det som kunde befaras. Efter en kort stund var det närmast kaos på planen och alla gapade och skrek på antingen felaktiga eller uteblivna åtgärder från domarens sida. Jag kunde efteråt konstatera att jag är en av världens få fotbollsdomare som lyckats bli osams med båda lagen på planen samtidigt. Efter den betan har mitt fotbollsintresse inskränkt sig till att då och då titta på det som levereras via TV-rutan. Där slipper man både fotbollshuliganer och irriterade spelare.