Så var de då igång - de Olympiska Vinterspelen år 2010. Invigningen var som vanligt imponerande och högtidlig, även om den olympiska elden först hade lite svårt att ta sig. Det gick inte heller att komma upp till den kinesiska uppvisningens höjder för ett och ett halvt år sedan, men det hade väl ingen heller trott. En skugga föll dessutom över högtidligheterna efter den georgianske rodelåkarens dödsolycka under träning i går kväll.
Nu väntar två veckors intensiv idrottsutövning (i TV-fåtöljen) och redan i kväll ska de kvinnliga skidskyttarna försöka inleda den svenska medaljskörden. Nu håller vi tummarna! För ett par veckor sedan tippade New York Times att Sverige skulle ta sex guld, fyra silver och fem brons. Hur bra de gissade vet vi i slutet av den här månaden.
Här hemma har vi följt de vanliga rutinerna med våra promenader i lagom bra vinterväder och en tur till östra köpcentrat idag för att veckohandla. Hustruns släktforskning rullar också på och själv har jag mest fört en vegeterande tillvaro med bokläsning och korsordslösning.
Vår (m)-grupp hade idag ynnesten att få in en debattartikel i lokaltidningen om vår syn på hur kärnkraftens fortsatta utveckling bör se ut. Intressant i sammanhanget är att samma tongångar hörs från allt flera håll och igår sällade sig självaste Bill Gates till kören med ett liknande budskap i ett tal till ett antal amerikanska ledare. Vad saken gäller är ny reaktorteknik där använt kärnbränsle blir den huvudsakliga energiråvaran. Därmed kan två gigantiska framsteg nås - frågan om avfallsförvaring reduceras till ett minimum och kärnenergin blir i det närmaste en förnybar energikälla. Ett aber är dock att vi får räkna med ytterligare ett par årtionden av utvecklings- och konstruktionsarbete innan vi kan se dessa mirakelmaskiner mata ut ström på elnätet. Men den som väntar på nåt´ gott...!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar