Igår blev jag provocerad av den långvariga torkan och tog ut vattenspridaren på gräsmattan. Det var tillräckligt för att det skulle börja regna idag på eftermiddagen. Dessförinnan hann vi ta en liten utflykt till Sala i sensommarsolen och tog en promenad genom den vackra stadsparken där. Sedan åkte vi ut till Måns-Ols lilla fritidsområde och intog medhavd fika. På vägen hem åkte vi till östra köpcentrat för att veckohandla.
Förutom de vanliga sysslorna här på hemmaplan tog jag igår också itu med att rensa takrännorna på huset. Det är lika jobbigt och tråkigt varje gång, men måste ändå göras. Som lök på laxen kom dessutom rengöringen av altantaket, som inte är ett dugg trevligare att hålla på med.
I förrgår var det dags igen: En skola i Södertälje brann ned till grunden och 150 elever blev utan sina klassrum. Vad är det som gör skolor så intressanta för pyromaner, unga eller gamla? Sverige är det land i världen som är mest drabbat och årligen kostar förstörelsen av skolor kommunerna över 500 miljoner kronor. För mig är det en gåta varför just skolor drabbas och inte andra offentliga byggnader i alls samma grad. Brandförsvarsföreningen ska nu utreda fenomenet och svaret kommer säkert att bli övervakningskameror. Då har dessa, förmodligen ljusskygga element, som tänder på, och som sannolikt minst av allt vill bli övervakade, kraftigt bidragit till att övervakningen i samhället breder ut sig. Hursomhelst börjar den meningslösa förstörelsen ta proportioner som mer än väl motiverar både övervakning och mera kännbara konsekvenser för utövarna. Ertappade gärningsmän ska naturligtvis tvingas att rätta till det de förstört så att lusten till ofoget försvinner. Psykologers och sociologers tal om att skolbränder är ett rop på uppmärksamhet lägger inga pengar att bygga nya skolor för i kommunernas budget!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar