Svångremmen väntar

Igår gjorde jag ännu ett arbetspass vid observatoriebygget. Snickartakterna sitter nu där de ska och vi lyckades avancera över förväntan i tidplanen.
Idag var det arbete på hemmaplan, mest i trädgården där mossrensningen i gräsmattan nu är klar. Det är nästan ofattbart vilken växtkraft dessa små växter har - omräknat till sopsäckar, har vi fått ihop åtminstone åtta stycken fullpackade. Men nu är minst 95 procent av eländet borta för den här gången.
På eftermiddagen tog vi en tur till västra köpcentret och inhandlade färg för kommande uppsnyggning av huset.

Igår presenterade regeringen sin proposition om vårbudgeten. Där fick man en hel del tecken på att den ekonomiska krisens effekter kommer att bli tuffa för folkhushållet åtminstone de närmaste två åren. Dock har de senaste årens framsynta förvaltning gjort att Sverige har en starkare sits än de flesta andra länder.
Detta tyckte naturligtvis inte oppositionen i Riksdagen, som med Östros i spetsen gnällde och klankade på allt. Det är beklämmande att se hur den "röd-gröna röran" totalt saknar förmåga att formulera några egna alternativ att framföra, utan bara med en papegojas envishet hävdar att det regeringen gör är fel. Förklaringen kan eventuellt vara att regeringen tagit över sossarnas revir inom arbetspolitiken och dessutom fått allmänhetens sympatier för sitt sätt att sköta den. Östros måste vara frustrerad över att arbetsgivarorganisationen nu utnämnt Anders Borg till "Sveriges bäste socialdemokratiska finansminister någonsin". Det enda som han, i sin förtvivlan, kommit på, är att vilja återinföra förmögenhetsskatten (förmodligen en eftergift åt hans kommunistkompisar), en skatt som praktiskt taget alla, för tre år sedan, ansåg vara skadlig för landets ekonomi och orättfärdig i sina konsekvenser.
Stackars, stackars Östros!