Lång(tråkig)fredag

Från och till har vårarbetet i trädgården fortsatt, mest med gräsmattan, men också en del annan städning.
Idag tog vi en biltur till Enköping för att titta på årets Vårkonst - en konstrunda där ett 50-tal konstnärer visar sina alster på olika platser i kommunen. Det var ömsom vin och ömsom vatten som bjöds. Bäst var ett par av konstnärerna som ställde ut på Galleri Nykvarn och Nykvarns loge. Det verkade också som att hela projektet krympt en del jämfört med tidigare år.

Långfredagen har inlett påsken med soligt väder i år och vårtecknen är många - ett bra tecken är alla motorcyklar som nu börjar synas ute på vägarna. Det finns nu också mängder av aktiviteter med olika form av anknytning till våren. Vi satt i morse och talade om hur det var förr i tiden på långfredagen. Då det var dystert, dystert!
För 50 - 60 år sedan gick hela denna dagen i dysterhetens tecken. Det fanns bara dystra program i radion och för min del var det före TVs tid. Biografer och dansställen var stängda - allt var stängt och att göra något som kunde betraktas som arbete var inte att tänka på. Som barn skulle man hålla sig stilla och inte leka och stoja - det var dystert.
I mitten på 1960-talet började dock en omsvängning i kulturen och i början av 1970-talet började man köra rallykross på långfredagen på Svampabanan utanför Tomelilla. Då var det redan klart att den puritanska stilen var passé och långfredagen började istället att allt mer utvecklas till en dag för glada och trevliga våraktiviteter från att ha varit årets långtråkigaste dag.
Jag tror människorna mår betydligt bättre av den nuvarande stilen och den eftertanke som långfredagen förr ansågs skulle vara förknippad med kan man väl ha utan att behöva ha tråkigt.