Släkten är inte värst

Efter lätt snöfall igår var det idag en vacker senhöstdag och vi tog oss ut en stund i solen för att bättra på förrådet av d-vitamin. Igår började vi ett nytt projekt med att lägga in hustruns omfattande släktforskning i det internetbaserade programmet My Heritage. Detta är helt fritt och användes av släktforskare över hela världen. Hittills har vi lagt in 99 personer av de över tusen namn som forskningen hittills identifierat. Det kommer med andra ord att ta en tid innan allt material är överfört.

Släktforskning är numera en utbredd verksamhet i många länder. Datorer och internet har ju ökat möjligheterna till det närmast oändliga. I det globala system som My Heritage nu utgör finns f n 26,5 miljoner släktforskare registrerade och i den gemensamma databasen finns över 275 miljoner människor identifierade. Detta säger en del om internets betydelse som verktyg i den här branschen.
Men släktforskning är mycket mer än så. Sveriges släktforskarförbund med sina 160 lokala föreningar sysselsätter tusentals personer, som på olika sätt bidrar med hjälp till människors kartläggning av sin släkt, och oftast på ideell och oavlönad bas. Det ges ut massor av tidningar och litteratur, med allt från publicerade släktträd till biografier och genealogisk facklitteratur.
Vad är det då som gör denna verksamhet så intressant? Säkert finns det många svar på den frågan. För en del handlar det mest om att försöka hitta borttappade släktingar och för en del blir det stommen i en omfattande kulturhistorisk analys och sedan finns hela spektrat däremellan. Ofta blir det så att varje funnet svar på någon fråga leder till nya frågor och den kedjan behöver aldrig ta slut. En person i min bekantskapskrets har över 30 000 namn i sin släktdatabas, så visst går det att fortsätta så länge som intresset och orken håller!