Om att hålla vikten

Nu har det gått ytterligare tre dagar utan regn och gräsmattan börjar åter att anta en brunaktig färgton. Jag har nu börjat fundera på om detta är den torraste sommaren vi haft sedan vi flyttade till Västerås 1985. Igår var vi ute och gjorde en fotvandring vid Tidö slott (6 km) och därefter tog jag en cykeltur till biblioteket för att förnya vår andliga spis. Idag blev det också en morgonpromenad (3 km) innan vi parkerade oss här hemma med lagom lättsam avkoppling. Det ser ut som att mitt halvårslånga besvär med vänstra foten släppt och att vi kan återuppta våra långpromednader.
Med detta sagt och efter att ha avnjutit en god middag med tacos och ett par glas vin, kommer jag osökt att tänka på en nyligen publicerad undersökning av olika bantningsmetoders nytta och värde.

Denna gång var det Atkinsmetoden, även kallad GI-metoden, som "vann", d v s gav mest viktminskning. Ät alltså mindre kolhydrater! Metoder om fettsnål kost eller medelhavskost blev utslagna och den s k stenålderskosten nämndes inte i sammanhanget. Montignacs råd om att äta regelbundet, äta sig lagom mätt, välja fullkornsprodukter och tänka på fettkvalitet vet jag inte heller om de platsar i jämförelsen.
Sammantaget för alla dessa "metoder" brukar vara behovet av någon form av kosttillskott som alla vi, med några extra kilon att bära, förväntas, att för dyra pengar stoppa i oss. I praktiken brukar resultatet i de allra flesta fall ändå bli nedslående.
Den enda sunda och långsiktigt fungerande metoden är ändå att följa kostcirkeln och se till att man stoppar i sig mindre än man gör av med. Då måste kilona för eller senare falla, what so ever! Ett wienerbröd mindre och två kilometers promenad varje dag, allt annat oförändrat, motsvarar 13 kg fett på ett år. Svårare än så är det inte att minska vikten, men då får man inte "glömma" någon dag!