En ny världsordning på agendan

Höstvädret är nu definitivt etablerat när solen går allt lägre på himlen, men vi har ändå fått en och annan riktigt varm dag och fortfarande ingen frostnatt. Våra motionspromenader har av olika skäl sackat efter en del, men idag fick vi en bra långpromenad i varm höstsol. Den var riktigt givande och vi träffade flera trevliga människor. På ett ställe erbjöds vi till  och med att plocka en hel påse plommon i en villaträdgård. För egen del har jag än en gång försökt att på allvar komma igång med arbetet på motionscykeln, så nu får vi se om det lyckas bättre den här gången. För övrigt finns det inget notervärt som avvikit från vardagsrutinerna.

På den politiska världsarenan är det denna vecka en militärparad i Peking som tilldragit sig stor uppmärksamhet. Paradens syfte för Kina är att fira 80-årsdagen av Japans kapitulation efter andra världskriget. Den har i publiken deltagande av ett 20-tal mer eller mindre prominenta statschefer och de som främst nämns är presidenterna från Ryssland, Nordkorea och Iran, varav de två senare i västerlandet ofta kallas 'ondskans axelmakter'. Tillsammans med Kinas president avser denna kvartett att skapa en ny allians som motvikt till Nato med målet att bryta USA:s och Europas dominans inom internationell ekonomi och politik. En ny 'världsordning' med Kina och Ryssland som ledande krafter är tänkt att skapas. Vad detta i praktiken kan betyda återstår att se, men västvärlden har definitivt anledning att ta dessa planer på allvar och värna sina intressen på ett relevant sätt.
En mycket uppmärksammad händelse i den svenska politiska ankdammen var ett förslag till regeringen om införandet av en kulturkanon i avsikt att i 100 punkter beskriva vad som är den hållbara grunden för svensk kultur. Det är ett gott försök till att med välkända historiska exempel från litteratur, konst, arkitektur och näringsliv etc. beskriva det svenska samhällets själ. I vanlig ordning fick naturligtvis initiativet kritik från vänsterpolitiker och från den PK-tyngda, självutnämnda 'kultureliten'. Vi får väl se var det hela slutar, men själv tycker jag förslaget verkar bra och kan säkert komma till nytta i många sammanhang.