Bröllop i familjen

Vårvärmen har fortsatt att svika oss ytterligare några dagar, men ett högtrycksläge har ändå gett en acceptabel väderlek. Nederbörden har åter uteblivit och nu börjar bristen på vatten i och på marken närma sig ett kritiskt läge. Våra motionsaktiviteter har kunnat återgå till mer normal nivå sedan jag repat mig från förkylningen. Den stora händelsen i familjen under den gånga veckan var bröllopet mellan yngsta dottersonen och hans sambo igår. Det var en stor fest för ett vackert och lyckligt brudpar, som genomfördes i Öregrund i 'Roslagens famn'. Själva kunde vi delta i efterhand genom en videofilm över hela ceremonin. För övrigt har rutinerna rullat på som vanligt.

När man blickar ut i omvärlden blir dessvärre bilden inte lika ljus. Nyhetsmedia upptas numera till helt övervägande del av tre delar - Donald Trumps handelskrig, organiserad brottslighet och internationella krigssituationer. Till och med det eviga tjatet om klimatförändringar har börjat få stå tillbaka. I vår lokala miljö är det främst brottsligheten som tar plats. I förrgår gick storlarm om en 'farlig gärningsman' som mördat en kvinna och allvarligt skadat en annan, men gärningsmannen greps dock snabbt, då själv också skadad. Idag fick vi istället veta att larm gått om tre separata incidenter med beväpnade personer, varvid en knivskadad person förts till sjukhus vid ett av tillfällena.
Det är emellertid inte bara i vår stad som denna skrämmande utveckling äger rum. Under innevarande månad har minst sju människor mördats i Sverige och flera mordförsök därutöver rapporterats. Man ställer sig osökt frågan hur vårt gamla fina land kunnat utvecklas på detta sätt. Bilden utomlands av Sverige är alltmer ett farligt land att vistas i. Trots politikens ambitiösa insatser mot brottsligheten verkar ändå trenden peka i fel riktning. Hårdare tag och strängare straff tycks inte nämnvärt påverka rekryteringen till kriminalitet, som till och med kan ske på lektionstid i våra skolor, där allt yngre presumtiva våldsverkare ställer sig till förfogande. Frågorna är många och svaren allt mera sällsynta. Jag kan bara säga som satirikern Messiah Hallberg: "Hur fan hamnade vi här? "