Liberalerna åter i stöpsleven

Under senaste veckan har vi fått ett ganska normalt aprilväder med sol varvat med regn och ibland lite småblåsigt. Den tidiga våren har varit till klar fördel för bönderna, som på våra breddgrader i det närmaste redan är helt klara med vårbruket. Våra motionsaktiviteter låg också riktigt bra till, men för min del blev det en radikal omställning när jag för fyra dar sedan drabbades av en rejäl vårförkylning. Min statistik för slutet av månaden kommer därför att bli en sorglig läsning. När jag tittade tillbaka i den här bloggen kunde jag konstatera att det är sju och ett halvt år sedan jag var förkyld senast och då kan man väl ändå inte klaga. För övrigt har det inte varit några aktiviteter som sticker ut från de vardagliga rutinerna.

I lördags genomfördes begravningsceremonin för den nyligen avlidne påven i närvaro av 250 000 personer på St Peters-platsen i Rom. I de sörjande folkmassorna befann sig speciellt alla världens kardinal och ett hundratal inbjudna stats- och regeringschefer. Påvens önskan om en 'enkel' begravning verkar inte direkt ha hörsammats. Nu vidtar direkt processen där en konklav av kardinaler ska utse efterträdaren och det ser ut att kunna bli en känslig historia innan vit rök kommer ut genom skorstenen på Sixtinska kapellets tak med tanke på de ganska divergerande åsikterna inom olika grupper av katoliker i världen.
Liknande funderingar kan man kanske ha för svensk del när vi för en stund sedan fick veta att Johan Pehrson avgår som liberalernas partiordförande om en dryg månad. Efter 30 år inom politiken och tre år som partiledare vill han 'göra något annat'. Liberalerna är förvisso också en organisation som drabbats av fraktionering och med dagens opinionsläge med 2,5 procent av väljarna kan det säkert finnas viss tveksamhet om att åta sig uppdraget att styra det sjunkande skeppet. Pehrsons uttalande i samband med avgångsaviseringen om att 'vara stolt över att ha gjort Liberalerna till att åter vara ett relevant parti' ger onekligen utrymme tolkningsproblem. Framtiden får utvisa vem som får äran att försöka återvinna det gamla Folkpartiets starka position i svensk politik och uppdraget blir säkert inte lätt. Täta partiledarbyten i Centerpartiet och Miljöpartiet har visat att det inte är något lätt uppdrag för en person att ställa om fallande trender.