Fortsatt oklarhet om världens framtid

Den senaste veckan har bjudit på skapligt senvinterväder med stundtals känning av lite vår, men idag slår kung Bore tillbaka och serverar ett nytt snöfall. De gröna gräsmattorna är åter vita. Disigt väder kombinerat med våra fysiska krämpor har gjort att motionspromenaderna har fått stå tillbaka en del, men vi försöker ändå komma ut lite varje dag. I söndags hade vi besök av yngsta dottern och hennes man, som kom hit för att hjälpa till med digitalisering av våra fotoalbum. Detta ska göra det möjligt att digitalt lägga in ett stort antal personfoton i den släktkrönika som hustruns mångåriga släktforskning lagt grunden till. För övrigt har dagarna rullat på i de vanliga rutinerna.

Nyhetsflödet från vår omvärld har fortsatt att domineras av det tragikomiska agerande som Donald Trump bjuder oss på. Det är omöjligt att nu ha en uppfattning om hur USA:s roll i framtiden kommer att se ut efter de prov på oförutsägbarhet som presidenten redan flitigt visat upp. Han har uppenbarligen inte förstått skillnaden mellan att driva ett fastighetsbolag och att styra ett land. Hans agerande mot sina grannländer och Kina och så småningom förmodligen även EU är oroväckande när hans typiskt protektionistiska idéer sätts i verket. Risken för ett eskalerande handelskrig är inte försumbar i ett läge där en stabil ekonomisk tillväxt är avgörande för möjligheten att lösa våra problem med bland annat miljö- och klimatförändringar och fattigdomsbekämpning. Vissa imperialistiska tendenser i hans retorik pekar dessutom i liknande riktning som den som uppvisas av Putin i Ryssland.
Tillsammantaget lägger detta en osäkerhet om vart världen är på väg, en osäkerhet som dessutom förstärks av Trumps tydliga oförutsägbarhet. Vi kan bara hoppas att goda krafter kan ta udden av de värsta utspelen vi fått oss till livs.