Den digitala människan - hot eller löfte?

Det ovanligt milda höstvädret har fortsatt ännu en vecka, nu kryddat med ett par blåsiga dagar, men i stort sett ingen nederbörd. Blåsten har varit ett mindre trevligt inslag, men åtminstone varit till glädje för den förlustdrabbade vindkraften. Förra söndagen hade vi besök av yngsta dottern och hennes man för att uppmärksamma Fars dag. För övrigt har den enda avvikelsen från vardagsrutinen varit en shoppingrunda på IKEA som vi gjorde i anslutning till veckans utelunch. Våra motionspromenader har vi lyckats öka på en del, vilket gett ett tillfredsställande avbrott av en vikande trend de senaste månaderna.

Till alla de 'hot' som påstås finnas mot mänsklighetens välbefinnande verkar det som att vi nu också måste lägga artificiell intelligens, AI, där utvecklingen under detta år haft stor expansion. Flera framträdande experter inom området har framfört krav på demokratiskt fattade beslut om hur användningen av denna teknik ska regleras för att säkerställa tillvaratagande av dess fördelar och motverka illasinnad användning av densamma. Vidden av problematiken beskrivs med en jämförelse av det ibland kaotiska tillstånd som rådde inom läkemedelsbranschen innan reglerande myndigheter etablerats.
Själv kan jag bara instämma då man nu nästan dagligen ser mer eller mindre uppenbara AI-genererade 'fake news' presenteras. Det nödvändiga behovet av källkritik är dessutom starkt underutvecklat hos många människor och resultatet kan bli omotiverad oreda i samhället. AI får också i snabb takt tillträde till beslutsprocesser inom företag och myndigheter utan parallell utveckling av nödvändiga säkerhetssystem. Även om politiska initiativ tagits till uppbyggnad av regelverk gäller det nu att dessa minst håller takten med den tekniska utvecklingen. Vi vill inte uppleva den dagen då en algoritm i en kvantdator talar om för oss vad vi ska göra eller inte göra.