I väntan på en vändning

Förra veckan bjöd på fortsatt gråväder som fördjupar vintermörkret och dämpar våra sinnen. Även om det inte utlovats något bättre den närmaste framtiden så har vi åtminstone idag passerat vintersolståndet och kan se fram emot ljusare tider. Kanske kan vi också se en liten ljusning beträffande coronapandemin sedan vaccinering mot covid 19 i vår region är planerad att påbörjas direkt efter årsskiftet. Tills dess får vi fortsätta att finna oss i vår ofrivilliga instängning, som nu snävats till ytterligare till följd av den fortsatt ökande smittspridningen. All samvaro för julfirande är nu inställd inom familjen sedan viruset trängt sig in i kretsen.
Som om detta inte var nog, har jag dessutom tvingats avstå från motionspromenader, sedan jag dråsat omkull och skadat ett knä, som dock nu är på bättringsvägen och förhoppningsvis åter kan börja fungera om några dagar. Detta har ju naturligtvis även påverkat framfarten för vår fiktiva långpromenad, men idag har vi ändå kommit till Rödån i höjd med södra delen av Visingsö.

Att sätta det tillstånd som världen under detta år befunnit sig i låter sig inte göras på ett enkelt sätt. Ur hälsosynpunkt är pandemin den värsta attacken mot mänskligheten sedan spanska sjukan på 1920-talet. Under de hundra år som gått sedan dess är det endast andra världskriget som kan mäta sig med detta ifråga om mänskligt lidande. Sett till ekonomiska effekter måste vi gå tillbaka till den stora börskraschen 1929 och den efterföljande depressionen under 1930-talet. Frågan är nu om människan har förmåga att lära sig något av detta. Kan vi lära oss att inget kan tas för givet? Kan lära oss att det kortsiktiga tänkande som präglat samhället de senaste decennierna plötsligt kan ställa oss 'med byxorna nere'? Kan vi lära oss att militär eller ekonomisk makt plötsligt inte längre är till någon nytta för uppgjorda förväntningars uppfyllande?
För min egen del tror jag att alla beslut som hela tiden fattas på alla nivåer skulle må bra av en betydligt djupare konsekvensanalys. Då skulle det kanske bli möjligt att undanröja åtminstone en del av all kortsiktig, byråkratisk suboptimering, som idag ofta vilar som en våt filt över samhällslivet. Istället skulle människornas initiativkraft och arbetsförmåga kunna befrämjas och ge plats för en sundare samhällsutveckling.