En orolig tid

Vädret har under första veckan i mars varit en kamp mellan senvinter och vår med temperatur som pendlat kring nollan och med ibland friska vårvindar. Vårt vardagliga liv har kunnat fortlöpa som vanligt, men sedan min start som ordförande i målarklubben har det som väntat för min del kommit till nya moment i sysselsättningen. Ett första styrelsemöte är avklarat och med det följer en rad uppgifter att hantera. Liksom i de flesta ideella föreningar handlar det mycket om att kunna hålla ekonomin vid liv, men också om initiativ till utveckling av verksamheten för att attrahera gamla och nya medlemmar.

Ute i världen råder oro i spåren av coronapandemin där det nu globalt konstaterats ca 108 000 smittfall i totalt 104 länder och i Sverige är drygt 200 registrerade hittills. Förutom de hälsomässiga effekterna medför åtgärder för att bromsa smittspridningen stora olägenheter för den vardagliga verksamheten i samhället. Isolering av allt från enskilda människor till hela miljonstäder medför stora ingrepp i samhällsekonomin och sänkta prognoser för innevarande års ekonomiska tillväxt duggar tätt. Följdenligt har kraftiga nedgångar på världens aktiebörser blivit resultatet. Fortfarande kan ingen med bestämdhet säga var det hela slutar utan det är bara att hoppas att tillgängliga resurser för motvärn räcker till för att vända utvecklingen.
För Europas del har som ett orosmoment också seglat upp risk för nya flyktingströmmar till Europa sedan Turkiet inte längre vill agera uppsamlingsplats för folkvandringen från Arabländerna och Centralasien. Just nu gör Grekland en insats för att kontrollera gränsen mot Turkiet, men även i denna fråga är det ovisst vad som på sikt kommer att ske när miljontals desperata människor försöker nå en drägligare tillvaro. Oenigheten mellan  EU-länderna om vad som kan göras underlättar inte heller situationen. Just nu förefaller en fungerande lösning mycket avlägsen och kombinationen med viruspandemin gör inte heller saken enklare.